Den vikingatida gården i myt och verklighet

Denna världsbild är lätt att förstå med bakgrund i hur bebyggelsemönstret såg ut i Skandinavien. Här fanns många små jordbruksbygder (Midgård) som skiljdes åt av stora obebyggda områden, ofta djupa skogar. Att jordbruksbygden, och mest av allt själva gården, stod i centrum är inte så konstigt eftersom det var här livet levdes.

Livet på en vikingatida gård

Att leva på en gård innebar att följa djurens och odlingsmarkens årsscheman. Plöjning, sådd, skörd. Djuren skulle till och från betet. Mat och foder måste lagras inför vintern. Det var på gården det mesta vikingatida livet levdes. Den egna gården och dess marker låg i centrum både i verkligheten och i människornas världsbild

Vid härden i boningshuset fanns värme, trygghet och vänner. I den öppna bygden runt omkring fanns odlingsmarker, andra gårdar och byar. Men runt omkring var stora skogar eller hav och här tog världen slut för de flesta.

Gårdarna kunde ligga ensamma eller i byar. I stora, tätt bebyggda jordbruksområden verkar byarna ha varit vanligast, medan ensamgårdar troligen var typiskt för mer glest bebyggda trakter. Gårdarnas utseende, byggnadssätt och vilken typ av byggnader de omfattade varierade mellan områden. Det vanligaste var nog att det fanns ett lite större boningshus som omgavs av några få mindre hus.

En vikingatida gård i Skåne

I en liten by i Bjärred i västra Skåne stod under 800-talet ett hus. Det var 21 meter långt och 6,5 meter brett. Boytan på 136,5 kvadratmeter verkar inte så illa för en storfamilj på kanske 7–10 personer. Men troligen skulle huset också rymma en del djur. Trots en ordentlig avgränsning till stalldelen gick det inte att slippa ifrån djurens lukter och läten.

Stommen till huset var två rader av glest ställda stora trästolpar. På de här stolparna vilade takets tyngd. Ett stort antal väggpålar hade slagits ner kring de takbärande stolparna. Mellan väggstolparna flätades grenar som ströks med lera och kanske gödsel.

På en del håll byggdes väggar helt i trä eller av sten och jord. Taket var ett grenverk som täckts med halm eller vass. I mitten av huset låg härden, dess viktigaste punkt. Härifrån kom ljus, värme och här tillagades maten.

Möblerna i ett vikingatida hus var få. Längs väggarna fanns troligen låga bänkar. På golvet fanns grova stolar, bord och bänkar. Kistor och korgar kunde användas till förvaring. Givetvis fanns en massa småsaker som verktyg, krukor av keramik för matlagning och förvaring, textilier av olika slag, träfat att äta på. Textilredskap av olika slag visar att hantverk som spinning av ull och vävning gjordes inomhus.

Utanför huset i Bjärred fanns en gårdsplan. Här låg ett mindre hus som nog varit ett stall. Det fanns också ett mycket litet hus vars golv sänkts ner i marken. Sådana hus, eller snarare jordkojor, kallas grophus och är ofta runda med en diameter av två till tre meter. Grophusen verkar mest ha använts för hantverk. I många fall har textilredskap hittats. En del grophus användes som smedjor.

Även om det var en grop så fanns den inom gårdens hägn, inom Midgård.