Den sista abbedissan i Klara

I Stockholm fanns under medeltiden tre kloster. Två var kloster för män, munkkloster, men det tredje var för kvinnor, ett nunnekloster. Klostret låg i stadens utkant och det är troligt att det grundades av Magnus Ladulås på 1280-talet. Klostret tillhörde Sankta Klaras orden, klarissorna. Sankta Klara var en av den helige Franciskus av Assisis lärjungar, och hon grundade ett kloster i Assisi i Italien i början av 1200-talet. 

Kvinnlig maktposition 

Föreståndaren, eller ledaren, för ett nunnekloster kallas för abbedissa. På den översta bilden är S:ta Klara avbildad som abbedissa iförd ordensdräkt och symbolen för sitt ämbete, abbotsstaven. Abbedissan styrde klostret både i andliga och världsliga frågor. Att bli abbedissa innebar en maktposition som var ovanlig bland medeltidens kvinnor. 

På en målning på ett medeltida altarskåp finns Sankta Klara avbildad i ordensdräkt (längst till vänster). I sin vänstra hand håller hon en monstrans, ett kärl som användes för att förvara ett invigt nattvardsbröd. I den högra handen håller hon en stav som tecken på sin värdighet. 

Bilden av Sankta Klara kommer från dörrarna till ett altarskåp som troligen tillhört Klara kloster i Stockholm. Dörrarna är från 1500-talets första fjärdedel och kanske har de funnits i klostret under Annas Reinholdsdotters tid som abbedissa. Senare överfördes skåpet till Danvikens kapell, och därifrån kom det till Historiska museet. 

Krig runt klostret

Anna Reinholdsdotter var dotter till Reinhold Leuhusen som var kyrkvärd i Storkyrkan – en framstående Stockholmsborgare. Under den här tiden blev det allt vanligare att personer ur borgarklassen trädde in i kloster och fick framträdande positioner.

I Historiska museets samlingar finns två smycken, ett radband och en kedja, som antagligen tillhört Anna Reinholdsdotter. Hennes radband består av 55 pärlor och användes som hjälp vid bönen. Varje pärla svarade mot en viss bön – vid silverpärlorna bads en Ave Maria, vid guldpärlorna en Fader Vår.

Den här kedjan, som kallas för den Leuhusenska guldkedjan, har tillhört Anna. Kedjan består Kedjan är nästan en och en halv meter lång, och består av 97 länkar av guldfiligran i hög kvalité. Kedjan har tillsammans med ett radband gått i arv i den friherrliga ätten Leuhusen. Båda smyckena är från 1530-talet. Kanske har Anna i så fall använt dem efter sin tid som abbedissa.

Det är inte känt när Anna föddes, men hon måste ha varit en vuxen kvinna 1508 när hon var abbedissa i Klara kloster i Stockholm. Klostrets situation var svår under Annas tid som abbedissa. Under 1400-talet rasade strider mellan Sverige och Danmark som medförde att Norrmalm, där klostret låg, brändes flera gånger. År 1508 skrev Anna  ett brev till stadens magistrater där hon ber om allmosor, eller välgörenhet, på grund av klostrets förfall. 

Tog parti för danskarna

Enligt en något senare krönika tog klarissorna i Stockholm parti för danskarna, i samband med stridigheterna 1522. Under belägringen av Stockholm detta år flydde många borgare från staden, och en del tog sin tillflykt till Klara kloster. Anna, som var svägerska till den unionsvänlige Glorius Holste, och de andra systrarna gav då tecken till danskarna om att det fanns upprorsmän i klostret.

Sista gången vi möter Anna som abbedissa för Klara kloster är 1523, då hon nödgas avskeda klostrets biktfader. Två år senare, 1525, är en syster Elin Thomasdotter abbedissa. Vad som har hänt däremellan vet vi inte. Kanske har Anna efter Gustav Vasas trontillträde 1523 inte kunnat behålla sin post i klostret. Klara kloster rivs 1527, och systrarna flyttas till det gamla franciskanklostret på Riddarholmen i Stockholm. Där blev då hospital och helgeandshus.

Ett dramatiskt levnadsöde

Anna var fortfarande vid liv 1550, men hon måste vid denna tid ha varit en gammal kvinna. Hennes levnadsöde var dramatiskt och speglar den tid då hon levde, en tid som präglades av religionsmotsättningar och inbördeskrig.