Bronsåldernsgudinnans hästutrustning

Hästen kom till Norden från Mellaneuropa omkring 2 500 före Kristus. Några av de äldsta hästutrustningarna som hittats i Skandinavien hittades tillsammans med kvinnosmycken. Vissa arkeologer tror att det kan vara kopplat till en gudinnekult kring gudinnan Nerthus, som stod för fruktbarhet och fred.

Två av de tidigaste utrustningarna till hästar i Sverige är hittade tillsammans på Gotland, vid Eskelhems prästgård. De lades ner i jorden för drygt 2 500 år sedan, troligen som gåvor till en gudomlighet. I fyndet ingår en stor rund genombruten bronsskiva med klapprande hängen, tolv välvda, runda bucklor med öglor på sidan, två betsel med kindstänger, fyra ringar med rasselbleck, andra bronsprydnader och delar till kärl.

Små hästar

Betslens storlek visar att hästarna varit små, ungefär i samma storlek som gotlandsrussen. De tolv runda bucklorna har suttit som prydnader på seltyget, sex till varje häst. På betslet satt ringarna med rasselbleck. De är tunna bitar av bronsplåt som hänger löst och som har gett ifrån sig ett rasslande och klapprande ljud när hästen rört sig.

De dubbla uppsättningarna hästutrustning visar att hästarna tillhört ett tvåspann som troligen dragit en vagn, men inga vagnsdelar hittades i slutet av 1800-talet. Den genombrutna skivan med hängen som också klapprat i rörelse kan ha suttit på en sådan vagn och en del arkeologer tolkar den som en solsymbol.

Bronsålders kvinnosmycke

I fyndet fanns bland hästdetaljerna även en så kallad bälteskål. Det är en stor, oftast dekorerad, bronsskål med fästen, tänkt att sättas fast i bältet vid ryggslutet på den kvinnliga dräkten. Kombinationen av häst- och ibland vagnsutrustningar tillsammans med bland annat dräktsmycken har hittats i hela norra Europa.

Fest och fred

En av de gudinnor som föreslagits ha anor tillbaka till bronsåldern är fruktbarhetsgudinnan Nerthus, känd från järnåldern. Myten om Nerthus finns nedtecknad av den romerske historieskrivaren Tacitus på 100-talet efter Kristus.

Berättelsen säger att hon, jordgudinnan, ska ha levt i en lund på en ö i oceanen. Då och då ska hon, ledsagad av en präst, rest runt i sin heliga vagn för att gripa in i människornas angelägenheter och till varje plats hon kom smyckades det till fest och man lade undan sina vapen.

Åtråvärd och exklusiv

Hästutrustningarna från Eskelhem var inte tillverkade på Gotland. De kom från Mellaneuropa, där hästen, introducerades omkring 2 500 före Kristus.

Att hästen har varit ett exklusivt djur i Skandinavien ser man på hällbilder och statyetter redan på 1500-talet före Kristus. I mytologiska bildberättelser uppträdde de tillsammans med sol och skepp på smycken, vapen och hällristningar.

När befolkningen på Gotland 700–800 år senare lade ned de första hästutrustningarna, nötta av användning, tillsammans med kvinnosmycken vet vi att tamhästar fanns på boplatserna som arbetsdjur. De hade då haft hög religiösa status i nästan tusen år. Dessa första verkliga spår av hästar kan kopplas till en kvinnlig sfär och kanske en kvinnlig gudomlighet. Hästar kan kopplas till både den manliga sfären, där männen körde tvåhjuliga kärror, och en kvinnlig sfär som i Nerthuskulten.