Birkaflickan och andra barn under vikingatiden

Så är det i samhällen som saknar modern sjukvård. Barnen var ändå närvarande överallt och det finns många spår av dem. Omsorgsfullt gjorda gravar visar också att barnen var viktiga personer. Ett av de barnen begravdes nära handelsplatsen Birka på ön Björkö i Mälaren för ungefär 1 100 år sedan.På Historiska museet kallas hon för Birkaflickan.

Birkaflickan

Egentligen kan vi inte vara helt säkra på att barnet i graven är en flicka, men gravgåvorna talar för det. I ett samhälle med stark uppdelning mellan kvinna och man, speglade gravgåvor tydligt livet.

Män och pojkar begravdes oftare med vapen, häst- och jaktutrustning, medan textilredskap och olika typer av smycken oftare hittas i kvinnors och flickors gravar.

Birkaflickan hittades begravd vid en gravplats norr om borgen. Hon var 5–6 år när hon dog och fick en påkostad begravning. Med sig i graven fick hon ett förgyllt spänne, glaspärlor gjutna omkring en kärna av guld eller silver, en kniv och en behållare av ben med synålar. Det var dyra gåvor som skvallrar om att flickans familj var välbärgad.

Handelsplatsen Birka

Birka uppstod omkring mitten av 700-talet efter Kristus. Kungariken växte fram och ett bra sätt för kungen att befästa sin makt var att anlägga handelsplatser. Kungen själv, okänt vilken, bodde troligen på Adelsö alldeles intill Björkö. Birka blev snart en viktig knutpunkt för Östersjöhandeln. Varor och människor kom och gick från hela den kända världen.

I själva staden, omgärdad av en stadsvall, fanns ett myller av trähus och trånga gränder. Hantverkare av olika slag arbetade med järnsmide, smycketillverkning i brons och ädla metaller, samt ben- och hornhantverk.

En bit bort fanns Birkas borg där krigare skyddade staden från angrepp. Runt år 975 upphörde Birka som knutpunkt för Östersjöhandeln. Landhöjningen och införandet av större fartyg gjorde att vattenvägarna blev ofarbara. Kungen flyttade handel och andra viktiga funktioner till Sigtuna.

Vikingatidens barn lekte

Från Birka finns leksaker och andra föremål som använts av stadens barn. En anka av horn och en människofot i miniatyr av ben kan ha varit leksaker. I en hel del barngravar hittas små bjällror av brons. De kan ha varit skallror, eller ett slags amuletter.

Birkaflickan är ett exempel på hur man kunde utrusta barnens gravar med de vuxnas föremål. Hennes spänne, pärlor och nålbehållare kunde lika gärna ha burits av en vuxen kvinna. Samma mönster går igen i de små pojkarnas gravar, ibland finner man här de vuxna männens saker.

Fynden kan visa att barnen tidigt förknippades med de vuxnas könsroller och andra sociala normer. Kanske visar det också att de blev stora ganska fort. Överlevde barnen tioårsåldern, hade de passerat den kritiska tiden, och då var chansen ganska stor att de levde riktigt länge.