Berlocker och pärlor
Bronsålder
1700 f.Kr. – 500 f.Kr.
Järnålder
500 f.Kr. – 1100 e.Kr.
Vikingatid
800 e.Kr. – 1100 e.Kr.
En berlock är ett litet hängsmycke som kan fästas i armband, halsband eller andra accessoarer. Den kan föreställa symboler, föremål eller bokstäver. En berlock kan användas för att göra smycket personligt, som ett minne, en lyckobringare eller för att berätta något.
En romartida berlock från Öland
Ölands största kommer från Lerkaka på östsidan av ön. Den är 6,3 centimeter hög och väger 25,5 gram. Den hittades 1863 av torparen Olof Larsson och dottern Stina Maria Olsdotter under räfsning i en kornåker.
Idén till dessa hängsmycken för förnäma kvinnor kom ursprungligen från Svarta havsområdet. Sin päronform får de under de första århundradena efter Kristus och de tillverkas då i skandinaviska regioner av central betydelse.
Man har här använt sig av en slät filigrantråd som ibland lagts i V-formade mönster. Denna dekor återkommer även på dubbelkoniska filigranpärlor och representerar en stabil verkstadstradition som levde kvar på Öland i flera generationer.

En berlock från Öland
Finns att se på Historiska museet i utställningen Guldrummet
En berlock från Maglarp
Det filigranornerade hängsmycket bars av högättade germanska kvinnor under romersk järnålder, runt år 100 efter Kristus. Filigran är en mycket avancerad metod för guldsmeder, där dekoren består smala trådar och små korn av guld.
Två av Skånes fyra är så välbevarade att filigranornamentiken kan studeras i sin helhet. De kan ha tillverkats i verkstäder på Bornholm. Där har en del berlocker, liksom den här en slät yta utan granulation, mellan de strikta tvinnade trådarna på nedre partiet.
Däremot är spiralringstråden på halspartiet främmande för den Bornholmska traditionen. Kanske berlocken har tillverkats i en lokal verkstad i Skåne under påverkan från Bornholm. Berlocken införlivades med samlingarna 1858 från prosten M. Bruzelius dödsbo.

Berlock från Maglarp
Finns att se på Historiska museet i utställningen Guldrummet
Filigranpärla från Runsten
En dubbelkonisk pärla av guldbleck hittades av drängen Olof Fredrik Jaensson 1876 när han plöjde en åker på Öland.
Pärlornas form och teknik bygger som ursprungligen på traditioner från Svarta havsområdet. Pärlan är dekorerad med granulationskorn samt slät, pärlad och vriden filigrantråd lagd i fiskbensmönster.

Pärla från Runsten
Finns att se på Historiska museet i utställningen Guldrummet
Ansikte i pärla
Denna romartida pärla med sitt gula, något förvridna ansikte är funnen i en myr nära Lärbro kyrka på Gotland. Hur den hamnat där är okänt.
Tekniken att göra den här typen av pärlor kallas för millefiori, vilket betyder tusen blommor. Den anses ha uppfunnits i Egypten strax före vår tideräknings början. Tekniken innebär kort att olikfärgade glas sätts samman till stavar från vilka bitar med mångfärgade mönster kan skäras och omformas till bland annat pärlor.
I det här fallet lyckades man forma glasstavarna till ett ansikte i miniatyr. Antagligen ska det föreställa monstret Medusa ur den grekiska mytologin.
Föremål tillverkade med millefiori kom att användas kring östra delen av Medelhavet i det Romerska riket. Ansiktspärlan från Lärbro är en av få ansiktspärlor som finns i Skandinavien och som har kommit hit från dessa områden.

Ansiktspärlan från Lärbo
Finns att se på Historiska museet i utställningen Forntider 1
Ansikten och ögon
Den lilla silvernålen, funnen i trakten av Borgholm på Öland, är märklig och unik på många sätt. Nålens övre del är ett massivt format ”huvud” runt vilket det finns sex i varandra sammanflytande ansikten. Varje ansikte har var sin näsa men det finns bara sex ögon i stället för 12. Ansiktena delar på ögonen.
Det tar kanske lite tid att upptäcka det, men nålen fungerar som en tredimensionell fixeringsbild. Alla ansikten bär skägg enligt gammalt grekiskt mode. Kejsare Markus Aurelius 161–180 efter Kristus, även kallad för ”filosofen på tronen”, var den förste kejsaren som bar helskägg och återupptog modet. Från flera delar av Europa har gudabilder och figurer påträffats som har ibland två till fyra huvuden avbildade, men inte så många som sex.
Nålen har använts som dräktnål och är troligen tillverkad någonstans i det forna Romarriket. Nålhuvudet är endast cirka 1 centimeter i diameter och själva nålens hela längd är 6,4 centimeter.
Nålen är spiralräfflad nertill, men spetsen tycks vara avbruten. Närmare fyndomständigheter finns inte antecknade. Den inköptes 1907 från antikvitetshandlaren H. Bukowski för 285 kr.
Monter 20 i Historiska museets Guldrum.

En nål med många ansikten
Finns att se på Historiska museet i utställningen Guldrummet





