Åslevanten och nålbindning

Den nålbundna vanten från Åsle socken i Västergötland hittades 1918 av Frithiof Svensson när han var i färd med att ta upp torv i Åsle mosse. Vanten uppmärksammades vid en textilinventering i dåvarande Skaraborgs län i början av 1930-talet. Svensson förstod textiliers värde. Han blev erbjuden 50 kronor som inlösen men förhandlade till 300 kronor. För pengarna köpte han en ko till sin gård.

Nålbindning

Nålbindning är en föregångare till stickning och virkning. Tekniken har använts i Norden från åtminstone bronsålder fram till i dag.

För nålbindning krävs endast en lite större nål och garn, vanligtvis ullgarn. Man syr genom att lägga garnet i öglor runt sin egen tumme och binda dessa med hjälp av nålen och dess garn, som löper i ett med öglorna runt tummen.

Åslevanten är en vänstervante, cirka 27 centimeter lång, och av ullgarn som från början sannolikt var ofärgat, men som nu har en brun färg av att vanten legat i mossen. Runt vantens kant finns rester av en frans som varit randad i rött, grönt och vitt ullgarn. Idag är den brunfärgade men det finns färgskillnader.

Vanten får pollenanalys

När vänten upptäcktes studerade arkeologer vanten. Forskare gjorde en pollenanalys, som visar hur naturen såg ut på en viss plats vid en viss tid, genom att undersöka vilka pollensorter som finns bevarade i jord eller lera. Pollenanalysen visade spår av de första århundradena efter Kristi födelse. Arkeologer trodde att vanten skapades då. Det stämde även överens med ett tidigare fynd av en eldslagningssten från 300–400-tal i samma mosse.

Nytt resultat med kol-14 datering

Kol-14-metoden är ett sätt för forskare att ta reda på hur gammalt något är, genom att mäta hur mycket av en speciell sorts kol (kol-14) som finns kvar i gamla saker som en gång varit levande.

I boken Att datera textilier (Nockert och Possnert, 2002) redovisas resultaten från kol-14-datering av flera textilföremål, bland annat Åslevanten, på 1990-talet. Resultaten visar att vanten är skapad någonstans mellan år 1510 och 1640, under senmedeltid. Nockert och Possnert menar att detta förändrar historieskrivningen betydligt. Man hade använt vanten för att visa på att nålbindningstekniken fanns redan på vikingatid i Norden. Men det vet man inte säkert.

En kopia av Åslevanten finns på Falbygdens museum i Falköping.