Völvans spådom
Vad skulle hon säga om vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott på Island i april år 2010? Det som sprutade ut svavel och aska som täckte himlen och ställde till kaos för människorna? Völvan förutspådde jordens, gudarnas och makternas undergång vid Ragnarök.
Hon var en speciell kvinna i det vikingatida samhället, en sejderska, en slags spåkvinna som kunde se in i framtiden. Vi möter henne i de isländska sagorna och myterna. Konsten att sejda var en gudomlig gåva som Freja lärde ut till Oden och asarna. Som sitt kännetecken hade hon en stav, en trollstav. Utan den kunde hon inte spå. Ordet völva betyder ”stavbärerska”. Den finaste staven på Historiska museet kommer från en vikingatida kvinnograv på Öland. Den är av järn med detaljer i brons. Staven är ungefär en meter lång och avbruten i ena änden. Toppen kröns av ett hus i miniatyr. Kanske är det en symbol för Frejas hus ”Folkvang” . I graven fanns också andra föremål som visade att den döda kvinnan haft en särskild ställning.
Völvastavarna liknar de linkäppar som kvinnorna i det gamla bondesamhället använde för att spinna lin och lintråd. Gudinnan Freja var linodlingens beskyddarinna och att spinna och väva hade hög status i det vikingatida samhället.
Völvorna behövde mer än sin stav för att spå. I vissa kvinnogravar har man hittat rester av bolmört och cannabis, droger som säkert ingick i ritualerna. Kvinnorna behövde också speciella säten för att kunna utöva sin magi. I Erik Rödes saga berättas att när Torbjörg Lillvölva kom till en gård för att sejda om det kommande året så hade husbonden förberett en särskild sittplats för henne, en ”sejdhäll”. Kanske är det så man ska tolka den lilla silverberlocken från en vikingatida kvinnograv i Birka. Den har formen av en kubbstol i miniatyr – en völvas stol. Där satt hon på sin stol med käppen som spann livets tråd och siade om framtiden.