Sveriges största guldskatt

För lite mer än hundra år sedan hittades Sveriges största bevarade guldskatt i Timboholm, några kilometer öster om Skövde. Guldet var av 23-24 karat och varmt gyllengult. Förmodligen hade romerska guldmynt, solidi, smälts ner och formats om till de ringar och tackor som ingick i fyndet.

De fyra arbetare som hittade Timboholmsskatten fick 20 000 kronor (motsvarar ungefär 1 miljon kronor i dagens penningvärde) att dela på när fyndet löstes in. Timboholmsfyndet består av två guldtackor, två kedjor som vardera består av åtta och sexton spiralringar av guld, och två släta, massiva guldringar. Den ena ringen är en sluten armring och den andra har öppna ändar. Den är av det slag som brukar kallas Kolbenarmring. Sådana ringar tillhörde makten och den översta aristokratin under 300- till 500-talen. Även geometrisk stämpelornamentik på en av spiralringarna daterar fyndet till denna tid, sista delen av yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Just folkvandringstid har ibland kallas ofta Sveriges guldålder genom de många guldföremål som finns från perioden.

De fyra arbetar som hittade Timboholmsskatten fick 20 000 kr (motsvarar ungefär 1 miljon kronor i dagens penningvärde) att dela på när fyndet löstes in. Foto: Christer Åhlin/SHM

Romerska mynt

Sammanlagt väger Timboholmsfyndet drygt sju kilo. Eftersom guldet är så rent som 23-24 karat är det förmodligen romerska solidusmynt som har smälts ner och omformats till ringar och tackor.

”Är det Attilas mynt som finns i skatten?”

Ett solidusmynt skulle vara av rent guld och väga 4,54 gram. Det betyder att minst 1 500 solidi behövdes för att uppnå en vikt på cirka sju kilo. Som jämförelse kan det nämnas att en menig soldat i romerska armén fick fem mynt per tjänstgöringsår. Hunnernas kung Attila, däremot, fick vid mitten av 400-talet en årlig utbetalning från den östromerske kejsaren Theodosius II på över 150 000 solidi, samt en engångssumma på 432 000 solidi.

Attilas mynt i Timboholm?

Solidusmynten kom från kontinenten, kanske via flera olika kanaler och genom olika kontakter. De kan ha utgjort delar i till exempel tributer, gåvor, plundringsbyten och soldatlöner. Stora delar av Europa präglades av en gåvokultur där både vänskapliga och hierarkiska relationer skapades och upprätthölls genom att gåvor och tjänster utbyttes. Föremål kunde skänkas bort i flera steg och många saker kom på så vis att vandra över stora avstånd.

Många av Attilas alla solidi användes säkert på detta vis. Attila hade, liksom andra samtida ledare, stort behov av att knyta till sig underlydande och bundsförvanter, vilka i sin tur kan ha använt mynten på liknande vis. Kanske en del av dem till och med kom att hamna ända uppe i Skandinavien där de smältes ner till ringar och tackor som deponerades i marken i Timboholm. Det var troligen någon ur traktens översta aristokrati som haft guldet till sitt förfogande.

Råvarulager eller offer

De flesta av föremålen i Timboholmsfyndet har karaktären av råmaterial. De kan ha varit tänkta att smältas ned och arbetas om till exempelvis fingerringar, halsringar och brakteater (medaljonger). Nu blev det inte så. Föremålen blev istället kvar i marken tills de hittades i början av 1900-talet. En alternativ tolkning är att fyndet inte skulle smältas ned utan istället offras till en högre makt. Det vet vi inte, men i dåtidens religion förekom ofta offer av dyrbarheter till gudarna.

Det gula guldet

Det stora guldfyndet hittades av fyra arbetare när en kulle på Timboholms ägor skulle tas bort för att marken skulle göras om till åker. Den ena kedjan fann de på en knapp meters djup och dagen efter hittade de den andra kedjan och de två tackorna alldeles i närheten. Förmodligen har allt legat tillsammans från början. Kanske har de varit förvarade i en skinnpåse som förmultnat med tidens gång. Arbetarna hade också flyttat på tre stenbumlingar som de menade nog hade legat ovanpå fyndet från början.

Att hitta förhistoriskt guld i jorden är speciellt, inte enbart på grund av guldet som värdefull ädelmetall, utan även eftersom guldet har samma färg och lyster som när det lades ner i marken för längesedan. Andra arkeologiska metallföremål påverkas och förändras av jorden. Brons ärgar och blir grönt, järn rostar och blir rödbrunt. Rent guld däremot, är alltid gult.

Månadens föremål, augusti 2009
Av Lotta Fernstål