Skatt från romerskt tempel

En dag år 1818 i Fycklinge i Västmanland var ”dagakarlen” Lundström sysselsatt med att ta grus ur en stenhög. Då stötte han plötsligt på något.  Han lade ifrån sig spettet och grävde försiktigt. Till slut hade han tagit fram en cirka 45 cm hög bronsvas som var fylld med brända ben och smälta glasklumpar.

Vasen är ett av de märkligaste romerska bronskärl som finns i Statens historiska museums samlingar. Och det kom alltså fram av en ren slump. Lundström insåg att han hittat ett fornfynd och såg till att kärlet lämnades in till de antikvariska myndigheterna. Som tack för detta fick han ett brev från Carl XIV Johan och 100 riksdaler i hittelön. Lundströms vas skiljer sig från nästan alla romerska bronskärl som hittats utanför det romerska riket. Formen saknar motsvarighet, men vad som verkligen gör kärlet unikt är inskriften: ”APOLLINI GRANNO DONVM AMMILIVS CONSTANS PRAEF TEMPLI IPSIVS VSLLM” (”Åt Apollo Grannus gav hans tempelföreståndare Ammilius Constans denna gåva”). Det finns bara ytterligare ett romerskt bronskärl med inskrift från Skandinavien och det kärlet är bara bitvis bevarat.

Har denna vas hört till ett tempel helgat åt en romersk gud? Hur har den då hamnat i Västmanland? Foto: Ulf Bruxe/SHM

Helt klart måste Apollo Grannus-vasen, som den allmänt kallas ha tillhört ett tempel och ingått i en tempelskatt. Den gud som templet tillhört var den romersk-keltiske guden Apollo Grannus, en sol- och källgud som romarna införlivade in den romerska mytologin.  En viktig helgedom för denne Apollo Grannus låg i det nuvarande Aachen i nordvästra Tyskland och det är inte omöjligt att vasen kommer därifrån.

Plundrande nordbor

Inskriften visar att vasen inte kan ha varit en vanlig handelsvara som majoriteten av de andra romerska bronskärl som hittats utanför det romerska riket. I stället anar man sig till en mycket mer direkt kontakt mellan nordbor och romare som gjort att kärlet hamnat i det nuvarande Västmanland. Kanske är den ett av många resultat av fientliga räder in på romerskt område där syftet varit att plundra så mycket som möjligt och snabbt dra sig tillbaka med sitt byte.

Apollo Grannus-vasen kan alltså ses som ett tecken på att alla kontakter mellan romare och nordbor inte var helt fredliga. Stora rikedomar fanns innanför den romerska gränsen, limes – rikedomar som kunde nås genom plundring. Hundratals år före vikingatiden gjorde med andra ord nordborna lyckade räder ner mot kontinenten och vände åter med plundringsgods som höjde den personliga statusen. De brända benen som fanns i vasen när den hittades tyder på att den använts vid begravning av en mäktig persons kremerade kropp.

Månadens föremål, februari 2008
Av Kent Andersson