Senmedeltidens mest populära mönster

November månads föremål är ett mönster som var mycket omtyckt under senmedeltiden, dvs sista hälften av 1400-talet och en bit in på 1500-talet.

Under år 2005 uppmärksammas design alldeles  speciellt och i olika former. November månads föremål är ett mönster som var mycket omtyckt under senmedeltiden, det vill säga sista hälften av 1400-talet och en bit in på 1500-talet. Vad detta mönster kallades på medeltiden vet vi inte. Själva namnet granatäpplemönster uppkom i Tyskland på 1800-talet. Granatäpplemönstret är, törs jag nog påstå, medeltidens mest populära och vanliga mönster.

Mönstret användes främst på tyger av olika slag. Det kunde få en vävd form i till exempel siden eller sammet men det kunde också tryckas på tyg. Tyger brukades i både profan och kyrklig dräkt samt i inredningar.

Framsida av mässhake i silkesammet från 1400-talets senare del från Hölö kyrka, Södermanland, Inventarienr: 31142. Foto: SHM

Rötter i Kina

Tittar vi på målningar och altarskåp från medeltiden är människorna på bilderna ofta klädda i granatäpplemönstrade tyger. Draperier och målade ytor i bakgrunden har också ofta dekorerats med mönstret.

Mönsterformen har sina rötter i Kina. Det var lotusblomman och framför allt dess blad som i kinesiska tyger bildade grunden för det mönster som kom att blomstra i Italien under 1400-talet.

Detalj av korkåpa i sidendamast från 1400-talets senare hälft från Ösmo kyrka, Södermanland, Inventarienr: 23128:36. Foto: SHM

Inte exakt lika

Mönstret är uppbyggt av bladliknande spetsovaler i vars mitt det oftast finns ett granatäpple men som kunde varieras med en pinjekotte, en tistelblomma eller en ananasliknade frukt. Spetsovalens utseende kan variera alltifrån tunna linjer till kraftiga grenrankor med eller utan blad, blommor eller frukter i.

Trots att mönster är mycket vanligt, både i det bevarade materialet och i avbildad form, går det sällan att hitta två granatäpplemönster som är exakt lika.

Populärt under renässansen

Mönstret har varierats i vad som kan upplevas som det oändliga. Det kan vara sprött och  sirligt utformat eller ytterst kraftfullt, och allt däremellan. Mönsterrapporterna kunde vara små eller uppgå till hela två meter innan det vände och tog ny sats.

Mönstret ebbar inte ut i och med att medeltiden tar slut. Under renässansen är det fortfarande mycket populärt och mönstrets grundform anpassas till den tidens stilideal, liksom efterföljandes.

Månadens föremål, november 2005
Av  Mari-Louise Franzén