Män under vikingatiden

Mannens symboler i vikingatidens gravar är framförallt vapen, jaktsaker och utrustning för häst och ryttare. Dessa symboler visar på ett mansideal där strid, jakt och att kunna visa upp sig på hästryggen var viktigt. Fast egentligen är det bara i en mindre andel av mansgravarna som man verkligen hittat sådana föremål. De flesta män bar sällan eller aldrig vapen, ägde ingen häst och reste inte med krigsskepp.

Aristokratiska män kunde begravas i pampiga ceremonier, precis som välbärgade kvinnor. En del män levde som tränade krigare i någon aristokrats följe. Men att bo på gården och sköta jorden och djuren var det vanliga för vikingatida män och kvinnor. Isländska sagor från medeltiden berättar om en strikt könsbaserad fördelning av sociala roller och vardagens sysslor på gården. Männen skulle plöja åkrarna. De skulle föra familjens talan på tinget, som var den lokala lagförsamlingen av bygdens fria män. Män skulle sköta om tvister, handel och stridigheter. Isländsk lag förbjöd kvinnor att bära manskläder och tvärtom. Verkligheten var säkert mera komplicerad. Att det fanns könsnormer och att de var viktiga kan bland annat de olika typerna av föremål i gravarna för män och kvinnor visa. Men vem som gjorde vad och bestämde om vad varierade säkert från gård till gård och från bygd till bygd.

Mannen från Sollerön

Den man som hade de sociala och ekonomiska möjligheterna kunde bära en vapenutrustning, syssla med jakt för nöjets och statusens skull och visa upp sig på hästryggen med blänkande seldon. Ett exempel på en sådan man, eller i vart fall en som begravts så, är grav 2 från Bengtsarvet på Sollerön i Dalarna. Den finns utställd i Historiska museets vikingautställning. Sollerömannen hade vapen; svärd, spjut och yxa. I graven fanns också pilspetsar för jakt, och hästutrustning, till exempel en ryktskrapa och delar av ett betsel.

Svärd från vikingatida grav från
Bengtsarvet, Sollerö socken, Dalarna. Inventarienr: 22293. Foto SHM