Lucia
Vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon, Lucia, en helig jungfru som på 200-talet levde i Syracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon en varmt troende kristen och hon skänkte sin hemgift till de nödlidande på Sicilien. Detta sedan hennes mor tillfrisknat efter en svår sjukdom.
Den unge man, som hade tänkt gifta sig med henne, blev så upprörd över detta att han anmälde henne för myndigheterna. Kristendomen var ju ännu inte accepterad. Hon skulle som straff överlämnas till en bordell, men hon gick inte att rubba ur fläcken. Man tände då ett bål runt henne, men lågorna skadade henne inte. Till slut stack en romersk soldat sin dolk eller sitt svärd genom hennes hals.
Italiens populäraste helgon?
Hon blev snabbt ett populärt helgon i hela Italien. I Neapel fanns reliker av henne, bland annat hennes ögon. Hennes övriga kvarlevor finns i Venedig, ursprungligen i en kyrka som revs för att lämna plats för järnvägsstationen. I Sverige har Lucia under medeltiden haft sin givna plats i kalendern, men det finns inte många medeltida Luciabilder. Några av dem som finns är på flandriska broderier från 1500-talets början. Ett flandriskt mässhaksbroderi från Torskinge kyrka i Småland är unikt i Sverige genom att det bara är där som hela Lucias martyrium skildras.
De svenska Luciatraditionerna
Hennes öde att bli dödad för sin kristna tros skull har ingenting med våra svenska Luciatraditioner att göra. De uppstod inte förrän mot slutet av 1800-talet. Men så länge man använde den julianska kalendern, inföll vintersolståndet den 13 december, så Lucia var alltså ett förebud om ljusare tider och längre dagar.
Lucia har namnsdag 13 december.