Klimathistoria
Genom historien har klimatet förändrats, istider har kommit och gått. Hur klimatet påverkar samhällen är en dagsaktuell fråga, inte minst genom växthuseffekten och dess dramatiska konsekvenser. Människan har alltid varit beroende av klimatet och påverkat miljön på olika sätt.
Itidigare samhällen i Skandinavien/Norden levde de flesta direkt på vad jorden gav. Klimatet var avgörande för vilka grödor som skulle odlas, hur jordbruket organiserades och var människor valde att bosätta sig.
Det fanns ofta små marginaler i jordbrukssamhället. Missväxt, ofta till följd av kalla och nederbördsrika somrar, kunde få ödesdigra konsekvenser. Klimatet påverkade även möjligheterna till jakt, fiske och växtinsamling som var andra sätt att få föda på.
Klimatförändringar påverkar produktionen och införskaffning av mat även i dag. Det blir svårare att odla på vissa platser på grund av ökade temperaturer, vilket leder till torka på vissa platser och översvämningar på andra. Detta påverkar priserna på vissa råvaror för konsumenter och det påverkar bönders möjligheter till att försörjning.
Vad vet arkeologerna?
Genom att kombinera arkeologiska undersökningar med miljöhistoriska analyser kan arkeologer undersöka hur samhälle och klimat har förändrats under olika perioder och diskutera orsakssammanhang mellan dessa förändringar.
Såväl kortsiktiga, dramatiska väderhändelser som mer långsiktiga trender i klimatet kan ha haft stor betydelse för samhällsutvecklingen. Att studera detta förhållande är viktigt inte bara inom arkeologin utan också för att sätta dagens klimatdebatt och de problem mänskligheten står inför i en historisk kontext.
Hur var klimatet under forntiden?
Jordens klimat har alltid varierat. Långa perioder med varmt klimat har med några hundra miljoner års mellanrum ersatts av tider med kallare klimat.
Cirka åtta längre istider har passerat under den senaste miljonen år. Den sista istiden, Weischselistiden började för cirka 100 000–75 000 år sedan. Under en period täckte inlandsisen stora delar av norra Europa. Avgränsade glaciärer fanns bland annat i Alperna, Island och delar av Pyrenéerna.
Den senaste istiden
Weichelistiden varade fram till cirka 18 000 f. Kr. Därefter steg temperaturen gradvis. Isen smälte undan och tiden från omkring 10 000 f. Kr. kallas för postglacial tid eller holocen. Trots att den senaste istiden då var slut dröjde det ytterligare några tusen år innan isen hade släppt sitt grepp om de mellersta och nordliga delarna av Sverige.
De tidigaste spåren av odling i Skandinavien finns från cirka 4000 f. Kr. Bronsskära från 1700-1100 f.Kr.
Klimatförbättringarna medförde gynnsamma förhållanden för människor som växter och djur. För ungefär 9 000 år sedan och framåt var medeltemperaturen högre än i dag, i vissa områden kanske upp till fyra grader varmare. Klimatet i Sydsverige kunde jämföras med nutidens klimat i sydöstra Frankrike. Vintrarna var milda och snö sällsynt. Troligen regnade det mer och flera växt- och djurarter fanns som i dag är försvunna.
Kallare och varmare om vartannat
Det varmare klimatet gjorde att isen smälte och djur och människor kunde börja leva här. Landskapet var från början kargt men så småningom växte lövskog upp. Temperaturen steg och för ungefär 8 000 år sedan nåddes den högsta medeltemperaturen. Då var det så varmt att det fanns pelikaner i det som nu är södra Sverige. Efter hand sjönk temperaturen igen. För cirka 3 000 år sedan var det fortfarande varmare än det är i dag.
Mellan cirka 4000 – 500 f. Kr. ändrades klimatet, vintrarna blev kallare medan somrarna var fortsatt varma. Det blev vanligare med snötäcken som låg längre perioder under vinterhalvåret. Förändringarna gick i vågor med ett allt kallare och fuktigare klimat, avbrutna av perioder med varmare temperaturer.
Variationerna i klimatet fortsatte fram till 1800-talet. Fuktiga perioder har också avlösts av mer torra då vattenståndet i sjöarna har sänkts och en del våtmarker torkat upp. Exempel på en varmare period är tiden kring år 1–400 e. kr (romersk järnålder), medan slutet av 500-talet (folkvandringstid/vendeltid) framstår som en kallperiod. En serie av mycket kalla år, troligen till följd av att stoft från ett vulkanutbrott år 536 minskade solinstrålningen, ledde till missväxt och stora sociala följder. Möjligen är det denna händelse som gett upphov till myten om Fimbulvintern.
Även perioden mellan 1400-talet till 1800-talet var särskilt kallt. Då expanderade glaciärerna, skördarna slog fel och missväxtåren var många. Perioden kallas den lilla istiden.
Efter 1900-talet har temperaturen ökat dramatiskt, speciellt under de senaste decennierna. Detta på grund av användningen av fossila bränslen och de utsläpp av växthusgaser de genererar.
Användningen av olja, kol och naturgas leder till en ökad koldioxidhalt i atmosfären som naturen inte hinner ta hand om. Idag är koldioxidnivån den högsta på flera miljoner år. Detta har lett till en snabbt ökande temperatur som påverkar människa, natur och fornlämningar på ett negativt sätt.
Publicerat: 27 juni 2023.
