Jordbävningsskyddat skelett

San Francisco 1906, Tangshan 1976 och Izmit 1999. Varför inleds ”Månadens föremål” med ett uppräknande av främmande orter och årtal? Jo, det är inte så långsökt som det verkar! Alla platserna har hemsökts av svåra jordbävningar, och även om Stockholm och Historiska museet (vad jag vet) inte har varit särskilt utsatta för just jordbävningar så är det faktiskt markskakningar som det ska handla om här i mars månads föremålsspalt.

Att markskakningar kan vara förödande för byggnader och föremål (för att inte tala om människor och djur) vet vi alla, men inte trodde väl någon här på Statens historiska museum att vi skulle behöva ”jordbävningssäkra” våra utställda och magasinerade föremål – men det är just vad som gjorts under en period från i höstas till för någon vecka sedan! Anledningen är de sprängningsarbeten som sedan 17 februari utförs i det stora bergschakt som tagits upp framför ämbetsbyggnaden, det vill säga den gamla kasernbyggnad vars huvudentré man i vanliga fall använder om man vill besöka någon av museets eller Riksantikvarieämbetets tjänstemän, arkiv eller bibliotek.

Det mest spektakulära föremål som under denna process vibrationsdämpats, eller vibrationsisolerats som fackmännen hellre uttrycker det, var den så kallade Skateholmsgraven. Den var dessutom rejält komplicerat att hantera.

Många ställer sig säkert frågande till hur man vibrationsisolerar en grav, det kan man väl inte göra, eller kan man det? Jo, i det här fallet gick det alldeles utmärkt!

Skateholmsgraven. Foto: SHM

Grav som är 7 000 år gammal

Graven som är cirka 7 000 år gammal innehåller skeletten av en man och ett litet barn – mannen håller barnet i famnen – och är upptagen som ett så kallat preparat. Arkeologerna har, för att lyckas med en sådan manöver, först grävt ett hål och i detta frilagt skeletten och deras gravgåvor.

När man var nöjd med denna del av arbetet, stärkte man skeletten och all omgivande sand och jord med många, många liter starkt luktande klarlack. När denna torkat och föremålen var stabiliserade, byggde man en låda av stålplåt runt hela graven och lyfte upp den nästan 800 kg tunga ”klumpen” med hjälp av mobilkran.

En tid senare hamnade den på Historiska museet och här i museets gamla forntidsutställning. Nu är den utställd på en av de mest centrala platserna i museets utställning Forntider.

Sinnrika vibrationsisolatorer

Lådan av stålplåt som innesluter graven står på ett grovt dimensionerat underlag bestående av bland annat längsgående träreglar. På åtta punkter under dessa reglar placerades sinnrikt konstruerade vibrationsisolatorer, var och en med en övre belastningsgräns på 130 kg.

Isolatorerna, som är tillverkade av sammanvulkat stål och gummi, är egentligen framtagna för strikt industriella tillämpningar. Tillverkaren gör följande rekommendation: ”…för isolering av vibrationer från maskiner och utrustningar med låga varvtal. Skyddar känsliga och lätta enheter från stötar och vibrationer”.

Sydsvensk jägarstenålder och industriell high-tech går hand i hand! Ett sätt, så gott som något, att ge perspektiv på vår fantastiska historia.

Månadens föremål, mars 2003
Av  Ulrik Skans