Halshuggning en kvinnas straff

Historiska museets osteologer har undersökt ett skelett från Gotland och kan följa en ung kvinnas levnadsöde. Hon svalt som barn, haltade som vuxen och led mot slutet av sitt liv av benhinneinflammation. Till sist mötte hon döden genom halshuggning. När levde hon? Vad var hennes brott? Benen berättar.

I en grustäkt i närheten av Ajmunds bro i Mästerby socken på Gotland hittade några arbetare 1950 ett skelett. En arkeolog blev kallad till platsen men hon fann inga gåvor vid graven som kunde hjälpa till att datera skelettet och därför gissade man på att det kunde vara från järnåldern. Utan någon större uppmärksamhet skickades skelettet till Historiska museet.

Spår i tänderna visar att kvinnan led av näringsbrist i 2-3 årsåldern. Inventarienr: 250 41.

Handikappad sedan barndomen

De ovanligt välbevarade benen är skelettet av en ung kvinna, som var 18–20 år vid sin död. Hon var drabbad av en sjukdom som hade angripit båda armbågslederna och vänster lårben. Armbågarnas ledytor är deformerade och har begränsat hennes rörelseförmåga. Det vänstra benet är kraftigt förkortat och knäleden är utåtvinklad vilket har gjort att hon har haltat.

Kvinnan haltade. Det kan man se på att vänster lårben är för kort och att knäet är felvinklat.

Vilken sjukdom som orsakat detta är ännu inte fastställt, men hennes hälsotillstånd försämrades tillfälligt när hon var i 2–3-årsåldern. Kanske var det då hon insjuknade. Vi kan nämligen se spår på tänderna som visar att hon led av näringsbrist i den åldern. Kvinnan har velat kompensera för sitt funktionshinder och det ledde i slutet av hennes liv till en överansträngning och värk genom en benhinneinflammation.

Halshuggen

Sättet kvinnan dog på var också ovanligt. Ett kraftigt huggspår tvärs genom fjärde halskotan talar sitt tydliga språk; hon blev halshuggen! Varför drabbades hon då av detta hemska öde? Blev hon mördad eller avrättad? Spelar hennes handikapp någon roll i sammanhanget? Dessa frågor kommer vi nog aldrig att få svar på, men studerar vi historien på den plats där hon blev begravd kan vi komma händelseförloppet lite närmare.

Med precision har någon huggit hennes halskota mitt itu.

Valdemar Atterdags härjningar

Ajmunds bro är förknippat med den danske kungen Valdemar Atterdag och hans härjningar på ön. Det var här som den danska hären, cirka 2 000 man, en varm sommardag i slutet av juli år 1361 drabbade samman med den hopplöst underbemannade gotländska bondehären. Gotlänningarna var kanske 500 man. Enda utvägen var att fly. Vår unga kvinna kan ha varit en av dem som inte kom undan; hon hade ju svårt att röra sig. Men det finns en annan och mer sannolik förklaring.

Lag och ordning

Under medeltiden fanns på Gotland tre rättsinstanser med olika befogenheter, tinget, sättingstinget och landstinget. Landstinget, också kallat Gutnaltinget, var öns högsta lagstiftande, beslutande och dömande myndighet. Och just vid Ajmunds bro låg ett av öns två landsting.

Det var här som folk misstänkta för grövre brott rannsakades – brott så allvarliga att de kunde straffas med döden. Av sedlighetsskäl hängdes inte kvinnor, möjligheten att åskådarna kunde se in under kjolen, gjorde att man valde andra metoder. Halshuggning var en sådan metod, att sättas ”kvick i jord”, att bli levande begravd, var en annan. Det är nog här vi ska söka svaret på frågan om i vilket sammanhang den unga kvinnan dog.

Ett livsöde

Det är troligt att det anonyma skelett som först daterades till ”järnålder” i själva verket är av betydligt senare datum. Halshuggning är ett typiskt medeltida straff och en dödsdömd ansågs vara skyldig till ett brott så allvarligt att denne inte fick vila i vigd jord, det vill säga begravas på kyrkogården. Därför blev de också dömda till eviga kval efter döden. Mot bakgrund av fyndplatsens funktion och att hon blivit halshuggen verkar det mer troligt att datera den unga kvinnan till medeltid.

Men många frågor kvarstår fortfarande. Vilket brott kan hon ha begått? Hur såg omgivningen på hennes handikapp? Kan hon rentav ha blivit stämplad som häxa? En framtida C14-datering av skelettet skulle kunna ge säkrare svar på när hon levde och sätta henne i ett historiskt sammanhang. Att hon upplevde ovanligt många motgångar i livet som lämnade spår i hennes skelett råder det dock ingen tvekan om.

Månadens föremål, januari, 2007
Av Lisa Hartzell och Johnny Karlsson