Gudinnans smyckade dragare

Hästen förknippas ofta med mannen och kriget under historien. Men de äldsta hästutrustningarna från bronsåldern visar en koppling till kvinnor och kvinnosmycken.

De äldsta hästutrustningarna i Skandinavien är hittade tillsammans med kvinnors smycken. Hästen är ju annars ett djur som i historieböckerna gärna förknippas med mannen och kriget.  Men i dessa tidiga fynd är det inte som riddjur vi finner den utan som dragare av vagnar, ofta i religiösa sammanhang.

Förslag till placering av hästutrustningens olika delar.

Två av de tidigaste munderingarna till hästar i Sverige är hittade tillsammans på Gotland, vid Eskelhems prästgård. De lades ner i jorden för drygt 2 500 år sedan, troligen som gåvor till en gudomlighet. I fyndet ingår en stor rund genombruten bronsskiva med klapprande hängen, 12 välvda, runda bucklor med öglor på sidan, två betsel med kindstänger, fyra ringar med rasselbleck, andra bronsprydnader och delar till kärl.

Små hästar

Längden på munbetten i betslen är omkring 10 cm vilket visar att hästarna varit små, ungefär i samma storlek som gotlandsrussen. De 12 runda bucklorna har suttit som prydnader på seltyget, sex till varje häst. På betslet satt ringarna med rasselbleck. De är tunna bitar av bronsplåt som hänger löst och som har gett ifrån sig ett rasslande och klapprande ljud när hästen rört sig.

De dubbla uppsättningarna hästmunderingar visar att hästarna tillhört ett tvåspann som troligen dragit en vagn, men inga vagnsdelar hittades när fyndet grävdes fram i slutet av 1800-talet. Den genombrutna skivan med hängen som också klapprat i rörelse kan ha suttit på en sådan vagn och en del arkeologer tolkar den som en solsymbol.

De två hästutrustningarna från Eskelhem. I mitten finns fragment av den runda skålen som bronsålderns kvinnor satte fast i bältet på sin dräkt. Inventarienummer 7994.

Smycken för kvinnor

Särskilt intressant är att det bland hästdetaljerna också fanns en så kallad bälteskål. Det är en stor, oftast dekorerad, bronsskål med fästen, tänkt att sättas fast i bältet vid ryggslutet på den kvinnliga dräkten. Kombinationen av häst- och ibland vagnsutrustningar tillsammans med dräktsmycken för kvinnor har hittats i hela nordöstra Europa, en sed som alltså har varit väl förankrad.

Vi känner inte till några namngivna gudar under bronsåldern, men många arkeologer finner tecken på en kvinnlig gudom, till exempel i en liten dansk kvinnofigurin av brons som hållit fast en häst med ormkropp. Hennes stora runda ögon är tillverkade av glänsande guldbleck. I Sverige har man hittat små kvinnostatyetter av brons, nakna och endast prydda med halsringar. Samtidigt som hästutrustningar och kvinnoföremål lades ned i jorden deponerades också ett stort antal kvinnosmycken i mossar och sjöar, troligen som gåvor till högre makter.

Fest och fred

En av de gudinnor som föreslagits ha anor tillbaka till bronsåldern är den från järnåldern kända fruktbarhetsgudinnan Nerthus eller Njord. Myten om Nerthus finns nedtecknad av den romerske historieskrivaren Tacitus på 100-talet e.Kr. Berättelsen säger att hon, jordgudinnan, ska ha levt i en lund på en ö i oceanen. Då och då ska hon, ledsagad av en präst, rest runt i sin heliga vagn för att gripa in i människornas angelägenheter och till var plats hon kom smyckades det till fest och man lade undan sina vapen.

Åtråvärd och exklusiv

Hästutrustningarna från Eskelhem var inte tillverkade på Gotland. De kom från Mellaneuropa, där hästen, introducerades omkring 2500 f.Kr. Hästen måste länge ha varit ett åtråvärt och exklusivt djur i Skandinavien. Det ser man i bild- och skulpturkonsten redan på 1500-talet f.Kr. trots att vi inte vet om det verkligen fanns tamhästar här så tidigt. I mytologiska bildberättelser uppträdde de tillsammans med sol och skepp på smycken, vapen och hällristningar.

När befolkningen på Gotland 700–800 år senare lade ned de första hästmunderingarna, nötta av användning, tillsammans med kvinnosmycken vet vi att tamhästar verkligen fanns på boplatserna som arbetsdjur. De hade då haft hög religiösa status i nästan 1 000 år. Det är dessa första verkliga spår av hästar som kan kopplas till en kvinnlig sfär och kanske en kvinnlig gudomlighet.

Månadens föremål, september 2008
Av Inga Ullén