Ett nytt landskap

Ett av mänsklighetens största ingrepp i naturen är införandet av jordbruket. Det växte fram på flera håll i världen för 10 000 – 12 000 år sedan och nådde gradvis Skandinaviska halvön omkring 4 000 f.Kr.

Människorna röjde skog med yxa och eld. De skapade vida betesmarker och tillfälliga åkrar som flyttades efter ett par år. För ungefär 2 000 år sedan blev åkrarna permanenta och gödslades med köksavfall och djurspillning. Man röjde ängsmarker. Hagmark och skogsbeten öppnade landskapet mer och mer. Odlingen och boskapsskötseln innebar ett fast boende året runt med en ekonomi som ökade klasskillnaderna i samhället. Man började hävda äganderätt till jorden. Detta medförde så småningom också ett behov av att försvara de egna markerna mot andra befolkningsgrupper.

Lövkniv från yngre bronsåldern, 1100-500 f.Kr. Foto: Inga Ullén/SHM

I Skandinavien har det gått ungefär 6 000 år från det enkla hackbruket till vårt moderna storskaliga jordbruk. Under historien har en del platser utarmats på sin näring genom människans utnyttjande. Andra odlingsmarker har glömts bort och vuxit igen av skog och sly. Nästan hela vår natur är i dag omskapad av människor.

Spån av flinta, s.k. lövknivar, tillhör de redskap som visar att ekonomin under bronsålder till största delen byggde på boskapsskötsel och odling. Flintknivarna användes bland annat för att skära säd eller vass, det har analyser av eggen visat. De är tillslagna på ett sätt som gör att skäran är effektiv men de går inte att slipa om. Det innebar att de blev slöa ganska snabbt och ett hushåll använde många under en säsong. De förbrukade knivarna slängdes bort.

Text: Inga Ullén