Ett märkligt järnfynd

År 1993 hittade en man tolv järnföremål nedgrävda i jorden utanför Torsåker vid ”Kråknäset” i Gästrikland.

Järnen är ett slags halvfabrikat som man sedan kunde bearbeta vidare, så kallade ämnesjärn. De har en form som brukar kallas ”spadformiga”. Halvfabrikaten var avsedda för handel och man tror att formen kanske gjorde det lättare för köparen att bedöma järnets kvalitet. Det förekommer olika former på ämnesjärn men just de spadformiga brukar återfinnas i Gästrikland, Hälsingland, Jämtland och Medelpad. Ämnesjärnen från Kråknäset är ovanligt stora. De är upp till 58 cm långa och väger omkring ett kilo styck.

Ett av de spadformade ämnesjärnen. Foto: SHM

Järn av god kvalitet

En metallografisk analys som utförts av ”Geoarkeologiskt laboratorium” i Uppsala visar att järnet är av god kvalitet. En C14-datering utfördes också på ett av ämnesjärnen. Den visade att de är tillverkade någon gång kring Kristi födelse. Detta gör fyndet till det nu äldsta kända i Sverige.

Ett par meter från ämnesjärnen hittades vid samma tillfälle två stycken obearbetade järnsmältor, så kallade luppar. Järnsmältorna är det råmaterial som utvinns efter smältningen i ugnen i den process där slaggen åtskiljs från järnet. Smältorna behöver sedan bearbetas vidare för att de sista slaggresterna skall rensas bort.

Lupparna var 600 år äldre

De två lupparna från Kråknäset har inga spår efter bearbetning utan måste i princip vara tagna direkt från ugnen. Detta gör fyndet unikt. Formen på smältorna har heller inga tidigare kända paralleller. De är också anmärkningsvärt stora. En analys av järnet visar att det är av mycket god kvalitet.

En C14-datering utfördes på den ena av smältorna och resultatet visade överraskande nog att dessa tillverkats någon gång kring år 600 e Kr. De båda påträffade fynden med bara några meters mellanrum var alltså inte samtida! Smältorna visade sig trots detta vara de hittills äldsta kända i Sverige.

Väcker spännande frågor

De upphittade ämnesjärnen och smältorna har gett upphov till en mängd spännande frågor. Varför har man lagt ner järnet i jorden? Var det tänkt som en kortare förvaringsplats? Hur kan det komma sig att fynden ligger så nära varandra men att det skiljer flera hundra år mellan tillverkningstiderna? Vilka har egentligen tillverkat järnet? Var har de bott och vilka har de idkat handel med?

Kanske får några av dessa frågor svar i framtiden. Ett projekt har bildats kring fyndet och man kommer genom utgrävningar och experimentell arkeologi försöka återskapa ugnskonstruktioner och tillverka nytt järn efter förhistoriska metoder.

Fynden finns på Historiska museet med inventarienr: 33686.

Månadens föremål, mars 2002
Av  Yliali Asp