Hoppa till innehåll

Aristokratin

Lyx och överflöd. Pampiga fester i salar på stora gods. Vackra skepp, sidenkläder och vapen smidda av mästersmeder. Som krigsherrar omgav de sig med små arméer av trogna män.


De reste runstenar, grävde ner silverskatter och byggde borgar av trä. Politiska allianser med andra aristokratiska familjer skapades och bröts. Överklassens gods med sina jättehus låg placerade på höjder som syntes vida omkring i Skandinaviens jordbruksbygder. Bilden av mannen är ett försök att visa hur en vikingatida aristokrat såg ut. Teckningen bygger på fynd som gjordes i en grav vid Vendels kyrka i Uppland. En person som ”godsherren från Vendel” klädde sig dyrbart och levde i prakt.

Så här kan en aristokrat från Vendel i Uppland ha sett ut vid slutet av 900-talet. Illustration: Mats Vänehem

Godset

Överklassens livsmiljö var det aristokratiska godset. På senare år har en rad godsmiljöer grävts ut arkeologiskt. Det finns lämningar av järnåldersgods i nästan alla större skandinaviska jordbruksbygder. De hade en stor festsal i mitten – en hall. Hallarna var i storlek med moderna lador, fast mycket finare byggda. Den största man hittat var mer än åttio meter lång och över åtta meter bred. I hallen hade man fester och religiösa ceremonier och i dess mitt fanns ett högsäte. Godsets herre tog emot gäster och sändebud sittande på högsätet ungefär som på en tron. Kring hallen fanns andra byggnader – boningshus, stall, verkstäder och förläggningar för godsherrens privata livvakt. Godsen låg oftast på stora kullar. I de öppna jordbrukslandskapen kunde man se dem nästan var man än stod.

Se och känna makten

Synligheten var viktig. Vikingatidens makt var en makt över människor och det fanns inga nedskrivna lagar och regler. Makten måste man kunna se och känna. Aristokratens fina kläder och godsets jättestora hall behövdes. Den politiska makten var småskalig. Till och med kungar och drottningar kunde bara härska över små jordbruksbygder i storlek med till exempel Öland, Närke eller Västmanland. All makt över större områden var mer eller mindre personberoende och tillfällig. När den starka härskaren dog upplöstes riket.

Härska över andra bygder

För att härska över andra bygder måste man kämpa om makten med de lokala aristokratiska familjerna där. Så var det i östra Skandinavien också under medeltiden, då olika kungasläkter i främst Östergötland och Västergötland kämpade med varandra om makten över dagens Mellansverige.

Lyx

Överklassen hade råd att beställa dyrbara föremål av exklusiva trähantverkare och smeder. Dessa reste mellan godsen och tillverkade sina mästerverk. Trähantverkarna gjorde lyxskepp, vagnar och slädar med skuren ornamentik. Smederna kunde göra vapen, smycken och hästutrustningar. De kostbara tingen smyckade de rika. Föremålen kunde också användas som gåvor mellan aristokratiska familjer.

Pärlhalsband från en rik kvinnas grav i Birka. Björkö, Adelsö socken, Uppland. Inventarienr 34000:Bj 854. Foto: Christer Åhlin/SHM

Kvinnor och makt

Kvinnor kunde ha verklig makt på vikingatiden. Troligen kunde de fungera som överhuvuden för aristokratiska släkter. Detta märks inte minst i överklassens gravar, där flera av de allra rikast utrustade gravarna är för kvinnor. I vår utställning kan du bland annat se en furstlig kvinnograv från Birka och en extremt innehållsrik grav från Köpingsvik på Öland. Kvinnan i den senare graven hade bland annat begravts med en härskarsymbol – en slags spira.

Lyx och social position

Överväldigande gravceremonier var en viktig del av överklassens livsstil. Lyxen visades upp som prov på rikedom och social ställning. I gravarna placerades personliga saker, men också spelpjäser, dryckesbägare, exotiska importerade föremål och andra värdefulla saker som använts på godsen. För Historiska museets vikingautställning har vi tagit fram en detaljerad rekonstruktionsbild av hur vi tror att graven för ”godsherren från Vendel” såg ut. Den bygger på ritningar och annan information från den arkeologiska utgrävningen.

Båtgrav nr 9 i Vendel. Illustration: Mats Vänehem

Båtgrav nr 9 i Vendel. Illustration: Mats Vänehem