Arkeologens dotter

De flyttade med isen

Människor levde vid inlandsisens kant och flyttade efter i takt med att isen smälte undan. De följde i djurens spår och livnärde sig på jakt på bland annat älg, ren, så kallad jättehjort och bäver.

Videoklipp 1

Längd: 1 minut och 15 sekunder.

Samlade mat från naturen

Människorna som kom flyttande när inlandsisen drog sig tillbaka fiskade och samlade mat från naturen. Bland växterna fanns bland annat dvärgbjörk, malört, groblad, havtorn och olika grässorter. Hur de gjorde upp eld vet vi inte, men filmen visar en tänkbar metod.

Videoklipp 2

Längd: 4 minuter och 22 sekunder.

Det mesta av djuren användes

Människorna jagade med spjut. De använde verktyg av flinta, som skrapor och borrar. Jaktbytena var inte bara mat, djuren var livsviktiga i tillvaron och det mesta från dem togs till vara. Skinn och ben användes till exempel för att tillverka kläder, fällar, tältdukar och redskap.

Videoklipp 3

Längd 3 minuter och 41 sekunder.

Maten lagades i kokgrop

Under jägarstenåldern bosatte sig vissa grupper av människor på en och samma plats under en längre period, en säsong eller årstid. Ofta nära vatten där det fanns tillgång till sötvattensfiskar som gädda, braxen och abborre. De kunde även ge sig ut på havet i så kallade stockbåtar för att fiska lax och ål eller för att jaga sjöfågel och säl. Annan typ av jakt och samlande var också viktiga inslag i livet.

Fisket skedde bland annat med nät och mjärde, en typ av fångstbur med en eller flera öppningar som fisken söker sig in genom. Den placeras på botten. I Sverige har en av världens äldsta mjärdar hittats. Den daterats till 5500 fvt. Mjärdarna tillverkades av vide, björk och hassel.

För att tillaga maten användes en så kallad kokgrop. I den lades heta stenar tillsammans med till exempel fisk, inlindad i blad. Maten kunde kryddas med bär och örter, som enbär.

Videoklipp 4

Längd: 4 minuter och 4 sekunder.

Människor blir bofasta

För cirka 6 000 år sedan började en del grupper av människor i Norden att bli bofasta och att odla och hålla boskap.

Arkeologerna har hittat rester av olika sädesslag. Säden maldes till mjöl och kan ha varit basen i gröt. Kanske jästes växter till rusdrycker som användes vid fester och ceremonier.

Människors kläder var nog i första hand tillverkade av skinn och päls, men troligen förekom dräkter även av växtmaterial.

Videoklipp 5

Längd: 1 minuter och 24 sekunder.

Odling med svedjebruk

Att människor börjar odla jorden och hålla boskap är förklaringen till namnet ”bondestenåldern”. Odlingsmetoden var svedjebruk, det vill säga marken brändes av. Askan gav näring till jorden. Grödorna var framför allt nakenkorn, nakenvete och emmer, ett slags vete.

Jordbruket förändrades när boskapsdjur började användas i arbetet. Innan dess hade jorden brukats enbart med handkraft. Att arbetet på åkrarna gav skador, till exempel på ryggen, visar skelettfynd från tiden.

Troligen tillverkades skålar och andra föremål till hushållet av organiskt material som trä och växter. För att tillverka rep användes olika grässorter. Det finns enstaka fynd av föremål av organiskt material, som har bevarats i sjöar som blivit mossar. Lerkrukor tillverkades och dekorerades med pinnar och snäckor.

Videoklipp 6

Längd: 3 minuter och 30 sekunder.

Redskap av horn, trä och sten

Redskapen under denna tid tillverkades av horn från bland annat ren och älg, av träpinnar och av olika stenmaterial.

Av flinta gjordes stenyxor som kunde användas som jakt- eller stridsvapen. Yxorna var också statusföremål och offergåvor. Det vet vi eftersom vi hittat oanvända yxor som har deponerats i vattendrag.

Under bondestenåldern rörde sig människor över stora delar av centrala och norra Europa. Med sig hade de till exempel flintyxor, som därmed nådde långt utanför Norden. Den här typen av resorna och byteshandel med prestigevaror fortsatte under kommande tidsperioder, ja kanske ända in i vår tid.

Videoklipp 7

Längd: 8 minuter och 30 sekunder.

Namnet bronsålder syftar på att föremål gjorda av brons började bli allmänt kända i Skandinavien. Genom att blanda de mjuka metallerna koppar och tenn skapades ett hårt, guldglänsande material, som kunde omformas.

Ett hierarkiskt samhälle

I Sydskandinavien bodde människor i så kallade långhus. Samhället var hierarkiskt med fria och ofria människor. På gården och i markerna utfördes många slags arbeten och hantverk. Det hörde till vardagslivet att tillverka redskap, hjul och vagnar i trä, bearbeta flinta till verktyg och tillverka lerkrukor. Odling, djurhållning, jakt och fiske var viktiga för försörjningen.

Från bronsåldern finns de äldsta bevarade vävda textilierna av fårull. Ullen lossnade från djuret på våren och samlades in för att kammas och sedan spinnas till trådar som kunde vävas till tyger. För att få mönster och färgskiftningar i textilierna sorterades olika ullfärger och viss färgning av garn förekom. Skinn och päls var också fortfarande viktiga material i dräkten.

Videoklipp 8

Längd: 3 minuter och 43 sekunder.

Olika sätt att begrava de döda

Koppar och tenn utvanns inte i Sverige under denna tid, utan kom som ett inslag i byteshandel med övriga Europa. Endast några få personer kunde tekniken med bronsgjutning, som verkar ha utförts på särskilda platser och enligt rituella former.

En anledning till att bronsåldern delas in i två olika perioder är att traditionerna för hur människor begravdes förändrades. Från äldre bronsålder finns fynd av några få döda, som lagts obrända i väldigt stora högar. Hur resten av befolkningen begravdes vet vi inte. Under yngre bronsålder var det vanligaste att de döda brändes – kremerades – och att många små gravar placerades tillsammans i grupper, ofta utan synlig markering på marken.

Vapen, smycken och redskap av brons offrades i till exempel vattendrag. Spåren av sådana våtmarksoffer och gravhögarna visar att ritualerna under bronsåldern omfattar hela landskapet.

Videoklipp 9

Längd: 1 minuter och 25 sekunder.

Så kallas perioden 500 f.Kr. till 400 e.Kr. för äldre järnålder, som i sin tur delas in i förromersk järnålder, 500 e.Kr till 0 f.Kr. och romersk järnålder 0 f.Kr. till 400 e.Kr.

Yngre järnålder omfattar perioden 400–1100 e.Kr. och delas upp i folkvandringstid, 400–550 e.Kr, vendeltid 550–750 e.Kr. och vikingatid 750–1100 e.Kr.

Många levde på gårdar

Järn finns till skillnad från koppar och tenn naturligt i Norden, men så kallad myrmalm började inte utvinnas ur marken förrän cirka 500 fvt. Därför kallas tidsåldern för järnålder.

Det var vanligt att människor bodde på en gård under yngre järnåldern. Samhället var ojämlikt, vissa var fria, medan många var trälar som inte hade makt att styra över sitt liv. På gården bodde stora familjer. Den gick i arv i de rika släkterna, ofta i många generationer. Rätten att nyttja jord kallas för ”odaljorden” och den rätten var den viktigaste ekonomin. Med den följde särskilda rättigheter och genom den markerades släktens historia. Oftast låg de döda förfäderna begravda strax intill. På gården levde även djur som katter, hundar, grisar, hästar, kor får och getter.

Några personer i filmen bär dräkter från äldre järnåldern, medan andra har en vikingatida dräkt. Kläderna var framför allt tillverkade av ull, men även fynd av textilier av hampa, lin och siden finns. Skinn har också använts i dräkten.

Filmen visar blandade bilder från järnåldern. Långhuset är en rekonstruktion av ett hus från folkvandringstiden på Öland. På Öland och Gotland byggdes husen med stenväggar. På fastlandet och i övriga norra Europa var det vanligare med trähus.

Videoklipp 10

Längd: 4 minuter och 24 sekunder.

Handel över haven

Vikingatiden är den sista delen av järnåldern. De smäckra skeppen är kanske det som gjort perioden mest känd. Människorna under vikingatiden var skickliga skeppsbyggare. Till skroven krävdes stora mängder timmer. Seglen vävdes av ylle och hampa och att tillverka ett enda ullsegel tog två årsarbetstider och krävde massor av får. Till såväl skepp som segel behövdes tjära för skötseln.

Ordet ”viking” fanns redan då och syftade på någonting som människor gjorde. De reste ”i viking”, det vill säga på plundringståg eller handelsresor. Ibland verkar det också ha fungerat som tillnamn, till exempel ”Toke Viking”.

Tidiga stadsmiljöer och hamnar, till exempel Birka i Mälaren, ingick i ett stort kontaktnät. Inom nätverket handlades med närproducerade varor, till exempel pälsverk och bärnsten, lika väl som långväga exotiska föremål. Som betalning användes exempelvis silver, tyger och pärlor. Värdet mättes genom standardiserade viktsystem. Slavar, eller trälar, som de brukar kallas under vikingatiden, var viktiga handelsvaror och även byten i samband med våldsamma räder.

Människor från Skandinavien bosatte sig under denna period runt om i de områden man reste till tex. Island, Skottland, England, Irland, Frankrike och Ryssland.

Videoklipp 11

Längd: 5 minuter och 5 sekunder.

Nornorna spinner livets trådar

Nornor är mytologiska kvinnor, ödesgudinnor, i den fornnordiska mytologin. Tre nornor, Urd, Verdandi och Skuld håller till vid foten av Yggdrasil, vid Urds brunn. Deras namn betyder ”Det som varit”, ”Det som är” och ”Det som ska bli”.

Där, vid Urds brunn, samlas gudarna ofta för att hålla ting. Det är då de beslutar om viktiga saker och rådfrågar nornorna. Nornorna spinner livets tråd, de mäter ut den för varje person och sedan klipper de av tråden när det är tid att dö.

Videoklipp 12

Längd: 57 sekunder.