Samlingarna

De äldsta delarna av samlingarna

Historiska museets samlingar har en lång historia, som också speglar framväxten av kulturmiljövård och arkeologi. Samlingens äldre delar kommer från Antikvitetskollegiet och Antikvitetsarkivet, och en del föremål samlades in redan på 1600-talet. Ett exempel är fynden från riksantikvarie Johan Hadorphs arkeologiska undersökningar på Birka – de första på platsen för detta världsarv.

Mer om Johan Hadorph på Birkaportalen

Guldskatter, vapen och krigsbyte

På 1600- och 1700-talen började även förhistoriska guldskatter och vapen från bronsålder lösas in. Någon möjlighet att datera föremålen hade man inte. Till samlingens äldre delar hör också den så kallade Linköpingsskatten. Den består av unika kyrkliga föremål som hittades 1676 i en åker i Linköping. En del föremål kommer också från de kungliga samlingarna via Kungliga Räntekammaren. Ett exempel är Elisabetrelikvariet, som togs som krigsbyte i Tyskland under trettioåriga kriget.

Samlingarna växte under 1800-talet

Under 1800-talet och 1900-talet blev arkeologi och konstvetenskap egna ämnen vid universiteten. Samtidigt växte Historiska museets samlingar av kyrkliga föremål. Det hände särskilt under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, ofta när församlingar ville förändra sina sockenkyrkor. Historiska museet kom därför att förvalta en av Nordeuropas viktigaste samlingar av medeltida kyrkokonst och kyrkliga textilier.

När utgrävningarna började forma samlingen

Från 1860-talet och framåt genomfördes också arkeologiska undersökningar av platser som kommit att bli centrala för vår förståelse av det förflutna, som till exempel klassiska stenålderslokaler- och gravar till vilka till exempel grottan Stora Förvar på Stora Karlsö, Siretorp i Blekinge och Fagervik i Östergötland hör. Andra platser som grävdes ut var gravhögar från brons- och järnålder, vikingastaden Birka och massgravarna från slaget om Visby 1361. Föremålen från dessa platser är idag en viktig del av Historiska museets samlingar.

Så blev Alundaälgen en del av samlingen

Vid denna tid var det också vanligt att privatpersoner hade sina egna samlingar. Det kunde vara såväl arkeologer och geologer som andra intresserade och det hände att dessa samlingar donerades till museet. En annan viktig del av samlingarna är de lösfynd som tillvaratogs vid bland annat grävarbeten av olika slag under en tid då människor själva gick bakom plogen och för hand dikade ut åkrar och våtmarker. Inte minst ovanliga och unika fynd som ansågs ha ett nationellt värde löstes då in av museet. På den vägen hamnade ikoniska föremål som Alundaälgen i samlingarna. Bland fynden som kom samlingarna till del under denna period finns därför klenoder från hela landet.

Samlingarna idag

Idag är det lag på att alla fornlämningar ska undersökas arkeologiskt innan man får exploatera marken. Från 1950-talet och framåt görs systematiskt undersökningar av boplatser, gravfält, produktionslämningar och stadslager innan marken kan bebyggas. Numera är det från arkeologiska utgrävningar som genomförs i enlighet med Kulturmiljölagen som skapar det stora inflöde av föremål som präglar samlingarna, och samlingarna omfattar föremål från alla tidsperioder fram till 1850. Samtidigt kommer många arkeologiska fynd också till lokala museer i den trakt där föremålen hittats. Detta gör att nytillskotten till samlingarna idag delvis har en annan karaktär än de hade tidigare. Idag är samlingarna både ett viktigt källmaterial för forskning och en del av museets utställningar. 

Föremålsbilder

Om du har frågor om föremålsbilder kan du mejla bilder@shm.se