Museets historia
År 1943 invigdes museibyggnaden på Östermalm i centrala Stockholm. Här har Historiska museet sedan dess ställt ut sina främsta föremål och förvarat en stor del av sina samlingar.
Foto vänster: Katarina Nimmervoll, Historiska museet/SHM. Flygfoto: L G foto, Leif Gustavsson. Höger: Amina Dahlab, Historiska museet/SHM.
En arkitekttävling blev starten
Historiska museets samlingar fanns från början på olika platser i Stockholm. Från 1860-talet fanns de i Nationalmuseum. 1929 föreslogs kasernerna vid Storgatan som en lämplig placering för Statens historiska museum.
1930 anordnade Byggnadsstyrelsen en arkitekttävling om förslag till nybyggnad för museet. Ingen fick första pris, men andra pris vanns av arkitekterna Bengt Romare och Georg Scherman och ingenjör Gösta Nilsson, för deras förslag ”Nytt och Gammalt”. De fick i uppdrag av vidareutveckla förslaget i samarbete med Byggnadsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet.
Viktiga nedslag i museets historia
Avgörande årtal och händelser för Historiska museet och Kungliga myntkabinettet.
1572
Samlingarnas historia börjar med tillvaratagandet av vissa äldre mynt för statens räkning.
1630–1786
Samlingarnas fortsatta öden och tillväxt hänger samman med inrättandet av en Riksantikvarie (från 1630) samt Antikvitetskollegiets (1666–1692), Antikvitetsarkivets (1692–1786) och Vitterhetsakademiens (från 1753) historia.
1654
Drottning Kristina erhåller stora mynt- och medaljgåvor av kusinen Carl Gustaf (Karl X Gustav) – allt erövrat under trettioåriga kriget. Kristina lämnar Sverige och tar med sig alla mynten.
1666
Antikvitetskollegiet får bland annat uppgiften att samla fornsaker.
1731–1746
Flera stora myntsamlingar köps in, till exempel Jacob Cronstedts romerska samling, Magnus von Bromells svenska myntsamling och Carl Gustaf Tessins samling av mynt och medaljer.
1793–1816
De numismatiska samlingarna läggs under konstmuseet Kongl. Museum. Nu börjar man kalla den numismatiska samlingen för Kungl. myntkabinettet. Från år 1816 övergår de åter till Vitterhetsakademien.
1837
Bror-Emil Hildebrand är riksantikvarie 1837–1879. Han ordnar och systematiserar samlingen. Huvudparten av samlingarna är mynt och medaljer, men även fornsaker ligger under riksantikvariens ansvar.
1847
Samlingarna visas offentligt första gången i Ridderstolpska huset på Skeppsbron.
1858
Namnet Statens historiska museum förekommer första gången.
1866
Nationalmuseum på Blasieholmen invigs och Historiska museet och Kungl. myntkabinettet disponerar bottenvåningen.
1879
Hans Hildebrand är riksantikvarie och chef för Historiska museet och Kungl. myntkabinettet fram till 1909. Utställningarna revideras.
1929
Riksdagen fattade beslut om att upplåta det lediga kasernområdet på Storgatan samt dess byggnader till en museibyggnad.
1929
Den 4 oktober utlyste regeringen en arkitekttävling som gällde förslag till om- och nybyggnad för museet. Vid tävlingstidens utgång den 15 april 1930 hade 27 bidrag lämnats in. Ingen fick första pris men arkitekterna Bengt Romare och Georg Scherman samt ingenjör Gösta Nilsson vann andra pris för sitt förslag ”Nytt och gammalt”. De fick i uppdrag att vidareutveckla förslaget tillsammans med Byggnadsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet.
1934
Arbetet med museibyggnaden i kvarteret Krubban påbörjades. Den gamla kasernbyggnaden byggdes om till tjänstelokaler för Riksantikvarieämbetet och Historiska museet på ömse sidor om Vitterhetsakademiens sessionssal. Stallbyggnaderna planerades som utrymmen för magasin.
1935
Museibyggnaden planeras i anslutning till kasernbyggnaden. Huvudfasaden placeras åt Narvavägen.
1937
Vitterhetsakademiens bibliotek inryms i kasernbyggnadens kanslidel.
1938–1943
Historiska museet flyttar till nya lokaler vid Narvavägen/Storgatan på Östermalm. Riksantikvarieämbetet övertar ansvaret för fornminnes- och byggnadsminnesvården. Birger Nerman är Historiska museets direktör 1938–1954. Den 18 maj hölls taklagsfest för arbetare och arbetsledare i närvaro av ecklesiastikministern stadsrådet Engberg, statssekreterare Löwenbeer och representanter för Byggnadsstyrelsen och museet.
1939
Byggnaden på Narvavägen är färdig.
1940
Akademin sammanträder i den nya sessionssalen för första gången. Krigsutbrottet 1939 tvingade museisamlingarna att evakueras till Östermalms kvinnofängelse. För att inte byggnaden skulle övertas av försvaret beslutade riksantikvarie Sigurd Curman att ge rum åt en stor utställning, ”Folk och Försvar”, som invigdes av kung Gustav V.
1942
Medaljsalen i Kungl. myntkabinettet färdigställs.
1943
Den 17 april inviger Gustav V Historiska museets nybyggnad med utställningen ”Tiotusen år i Sverige”.
1945
Kungl. myntkabinettets svenska utställning ”Svenska mynt” öppnar. Det blev en utställningsteknisk nyhet.
1952
Historiens portar invigs. De nya portarna är utförda av skulptören Bror Marklund och har fyra större scener. Den ena dörrhalvan visar hedendomen med Oden som motsvaras på den andra dörren av Ansgar, den kristne missionären. Fasadskulpturerna från 1959–1960 är av samme konstnär.
1967
Tretton år efter Birger Nerman återbesattes museidirektörstjänsten av Olov Isaksson. Han tjänstgjorde till 1988.
1974
Svenska Handelsbankens ”Bankmuseum” införlivas med Kungl. myntkabinettet.
1975
Vitterhetsakademin och Riksantikvarieämbetet skiljs åt. Samtidigt bildas ämbetsverket Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. De tre museerna Historiska museet, Kungl. myntkabinettet, Medelhavsmuseet blir därmed självständiga.
1982
Medelhavsmuseet flyttar till nya lokaler vid Fredsgatan. De grekisk-romerska och Egyptiska samlingarna sammanfördes i dessa lokaler.
1986
Den nya textilkammaren invigs av drottning Silvia. Kungl. myntkabinettet inleder arbetet med att finna nya lokaler samt att förbereda ett helt nytt utställningskoncept.
1992
Fornverkstan för barn invigs.
1993
Byggnadsstyrelsen får i uppdrag att projektera lokaler för Kungl. myntkabinettet. Arbetet med att bygga Guldrummet påbörjas.
1994
Guldrummet invigs den 6 oktober.
1996
Kungl. myntkabinettet flyttar i april–maj till nya lokaler vid Slottsbacken.
1997
Den 11 juni invigs det nya Kungl. myntkabinettet på Slottsbacken av Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf.
1998
Den 1 januari delades myndigheten Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer i två myndigheter.
2001
Ny permanent utställning ”Vikingar” invigs.
2002
Ett generalprogram för kvarteret Krubbans framtida utveckling färdigställs. Historiska museet genomför en försöksperiod med fri entré. Försöken kommer senare att ligga till grund för den fri entré-reform som införs på de statliga museerna 2005.
2003
Den första ”Historia magistra vitæ” delas ut. Medaljen syftar till att främja historieintresset bland allmänheten och delas ut till en person som gjort särskilda insatser för att visa historiens betydelse för vår tid.
2004
Historiska museets Rosengård hamnade i blickpunkten för världens medier i samband med den omdebatterade installationen ”Snövit och sanningens vansinne”.
2005
Historiska museet inviger basutställningen ”Forntider”. Myndigheten inför fri entré på sina museer. Den 4 juni invigs Tumba bruksmuseum, en del av Kungl. myntkabinettet, som ett nytt museum i myndigheten Statens historiska museer.
2005–2006
Fri entré införs på knappt 20 statliga museer, bland dem Historiska museet.
2007
Gratis entré avskaffas och det kostar pengar att gå på Historiska igen.
2010
Kung Karl XVI Gustaf inviger Historiska museets utställning ”Sveriges Historia”, om de senaste 1 000 åren i det som i dag kallas Sverige.
2014
Utställningen ”Massakern vid muren – slaget om Gotland 1361” invigs på Historiska museet.
2016
1 februari införs återigen fri entré, på 16 statliga museer, bland dem Historiska.
2019
Kungliga Myntkabinettet lämnar Slottsbacken i Gamla stan och flyttar tillbaka till Kvarteret Krubban och Narvavägen.
2019
Historiskas utställning Vikingar stänger för ombyggnad och modernisering.
2020
Kungliga Myntkabinettet ändrar namn till Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettet.
2021
Historiska öppnar en av världens största vikingautställningar. Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettet återöppnar i nygamla lokaler.
2023
1 januari införs entréavgift på de statliga museer, bland dem Historiska.
Byggnader med olika stilinfluenser
Det ursprungliga funkisförslaget modifierades. Byggnaderna blev en balanserad kompromiss mellan modernism och nyklassicism och man ser påverkan från Stockholmsutställningen 1930. Man ser också inflytande från medeltida byggnader och den då aktuella svenska klassicismen.
Arbetet med byggnaderna pågick mellan 1934 och 1939. Museibyggnaden ger ett borgliknande intryck med fyra två- respektive trevåningslängor som omsluter en stor gård. Salarna är grupperade runt gården. Fasaden är stram och entrésidan är dekorerad med skulpturer av Bror Marklund från 1950-talet. Vid entrén satt tunga bronsportar med scener från hedendom till medeltid, också av Marklund.
Guldrummet skapades 1994
1994 skapades Guldrummet i museets källarplan tack vare bidrag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Ett stort betongvalv har sprängts ner under den stora gården. Här ryms guldutställningen, ett servicerum för klimatstyrning och magasin. Man har använt inhemska material, till exempel skurad kalksten och skuren diabas i golv och pelare.
Föreläsning: En funktionalistisk borg
Hör Pia Bengtsson Melin, konsthistoriker och förste antikvarie vid Historiska museet, berättar om byggnaden och de olika stilhistoriska referenser som döljer sig både utanpå och inuti!
Hjulet i trappan
I taket i trapphallen på väg mot utställningen Sveriges Historia hänger en stor träskulptur i form av ett hjul. ”Livshjulet” är gjord av konstnär Lenny Clarhäll och var tänkt som en portal in i en tillfällig utställning som visades på museet.
Konstnären har hämtat inspiration från medeltida kyrkor i Sverige. Motivet med det snurrande hjulet där en människa är på väg uppåt, står på toppen och är på väg nedåt symboliserar människans livscykel och var ett vanligt motiv i den medeltidskonsten. Ett fint exempel på detta motiv hittar man i Albertus Pictors kända kalkmålning från Härkeberga kyrka i Uppland. Hjulet i skulpturen omges av en stor bjälkkonstruktion och konstnären har hämtat inspiration till denna från de takstolar som finns i många kyrkor från medeltiden.
