Se riktiga vikingaföremål på Historiska museet

Helgöbuddhan

Buddhastatyett av brons. Statyetten tillverkades under sent 400-tal eller tidigt 500-tal, troligen i Swatdalen, på gränsen mellan nuvarande Afghanistan och Pakistan. Någon gång under Vendel- eller Vikingatiden färdades den till Helgö i Sverige och hittades vid en arkeologisk utgrävning 1956. Buddha sitter på en tron som ser ut som en dubbel lotusblomma. I pannan finns ett tredje öga.

Det skyddande halsbandet

Det här halsbandet hittades på 1870-talet i en grav från 800-talet på den gamla handelsplatsen Birka. Graven där halsbandet hittades är en så kallad kammargrav – ett underjordiskt rum med väggar av trä som vittnar om den begravda kvinnans starka ställning. Halsbandet låg placerat på kvinnans bröst.

Kan ha tillhört en vikingatida spåkvinna

Halsbandets pärlor är gjorda av bergkristall och karneol från Kaukasus. Det innehåller också 15 olika hängen. Ett av dem föreställer en kubbstol, en stol gjord av en trädstam. Kubbstolen kopplas till utövande av spådomskonst och skulle kunna vara ett tecken på att kvinnan var en völva, en vikingatida spåkvinna.

Halsbandet har blivit frimärke

År 2025 gav Postnord ut två frimärken med motiv av halsbandet. De ingår i miniarket Det skyddande halsbandet. Om frimärksserien på Postnords webbplats

Oden

Det här är en gjuten mansfigur av brons med uppåtsvängda mustascher och spetsigt pipskägg. Han bär en toppig huvudbonad, möjligen en hjälm. Han har en knälång rock och ett bälte runt midjan. Höger arm är vinklad mot midjan, den vänstra är, till följd av en senare skada, avbruten i axelhöjd. Fötterna har varsitt nithål vilket tyder på att statyetten varit monterad på ett underlag.

Kan föreställa asaguden Oden

Vissa anser att gestalten avsiktligt har avbildats med ena ögat deformerat och skadat. Därmed skulle figuren föreställa asaguden Oden, som pantsatte ett öga för att få dricka ur jätten Mimers brunn. Syftet var att uppnå den högsta visheten samt förmågan att se allt som föregår i världen. Andra anser att "skadan" uppkommit oavsiktligt vid gjutningen och att det inte alls är säkert att det är Oden som avbildats. Bronsfiguren kallas ändå sedan länge för "Oden från Lindby".

Klintastaven

Järnstav med detaljer av koppar och brons. I Historiska museets samlingar finns en handfull liknande stavar. Klintastaven är den mest arbetade av dem och du kan se den i utställningen Vikingarnas värld.

Avbildning av ett vikingatida hus

Stavens topp kröns av ett litet hus på en rektangulär platta – en av få samtida, tredimensionella avbildningar av ett vikingatida hus. Kring huset har det ursprungligen stått fyra andra djur. I dag finns endast ett kvar som blickar mot husets tak. På plattan under huset syns rester av fästanordningar. Om något har hängt i dem eller om det rör sig om en fragmenterad nålhållare, vilket i så fall innebär att plattan med huset ursprungligen varit ett dräktspänne som senare fästs på stavtoppen, är oklart.

Staven kan vara bruten med avsikt

I sitt upphittade skick är staven 82 centimeter lång. Men nedre delen är avbruten, staven har varit längre. Den har också böjts på ett par ställen. Kanske gjordes det avsiktligt för att ta kraften ur den innan den kördes diagonalt ner i gravgömman?

Söderalaflöjeln

Vindflöjel av förgyllt brons ornerad i Ringerike-stil. Flöjeln har suttit på Söderala kyrktorn i Hälsingland och kom till museet 1917.

Vindflöjeln består av stora och små bronsbleck och en djurfigur som sitter på övre kanten av flöjeln. Hålen på den böjda undersidan fungerade som öglor för fritt hängande löv, som saknas.

Verktygskista

Unik kista efter ett mossfynd i Mästermyr, Silte socken, Gotland. Kistan är 90 centimeter lång respektive 30 centimeter hög, tillverkad av ek med låsanordning av järn. Den var nästan inte alls skadad av traktorns plog trots den våldsamma behandling den fick klara av. Locket är lite välvt, gjord av plankor, kistan i sig är spikad av fyra olika långa plankor med sinkade hörn och en låsanordning av järn.

En guldskimrande silverskatt

Missa inte den imponerande silverskatten från Vårby. Den innehåller flera föremål från hela den då kända världen, med såväl skandinavisk som västlig-, östlig- och västslavisk proveniens. Skatten kan berätta mycket om vikingatiden. Bland de guldskimrande föremålen finns såväl manligt som kvinnligt kodade smycken och beslag. 

Hittade skatten i en grop

Skatten hittades 1871 av en då 14-årig pojke, Otto Ludvig Jonsson i närheten av Vårby gård i Huddinge strax söder om Stockholm. Han fann den i en grop som var täckt av ris och grenar vid ett större stenblock. Som hittelön för den 1,5 kilo tunga skatten fick han 250 kronor, en summa som motsvarar drygt 16 000 kronor i 2021 års penningvärde. 

Skatten består av silverföremål, flera av dem helt eller delvis förgyllda. Den innehåller ett stort runt dräktspänne, ett par stora och lätt stympade ringnålar, 42 stora pärlor med dekor av filigran eller granulation, 19 sköldformade och ögleförsedda bältesbeslag samt lika många hängen till dessa.

Ska ha grävts ner vid mitten av 900-talet

Hängena består dels av islamiska mynt, dels av imitationer, så kallade efterpräglingar, av islamiska mynt. Några hängen är hjärtformade och smyckade med växtornamentik, medan andra är runda med genombruten dekor i så kallad Borre-stil och Jelling-stil.  Präglingsåren på de mynt som gjorts om till hängen tyder på att skatten har grävts ner vid mitten av 900-talet. Det yngsta myntet är slaget år 937–938.