Medeltida konst

Föremålen berättar för oss om periodens tro, tankevärld och levnadsvillkor – men också om en värld bortanför Sveriges gränser. Konsten var internationell. Altarskåp och skulpturer importerades under hela medeltiden till Sverige från verkstäder på kontinenten.

Hantverkare, konstnärer och arbetslag arbetade ibland i flera olika länder. Den konst som visas i utställningen kommer från kyrkorna. Och kyrkans färgsprakande bildvärld skiljde sig från de bilder som fanns i hemmen.

När Sverige under 1500-talet lämnade katolicismen, och kyrkan underställdes kungamakten, blev föremålen kvar i kyrkorna. Vid slutet av 1800-talet ökade intresset för medeltida konst och Historiska museet började samla detta kulturarv. Därmed lades grunden till en unik samling som vi visar delar av i utställningen.

Utställningen är utformad som en visuell vandring och visar hur olika konstformer och stilar vuxit fram och avlöst varandra. Som besökare kommer du nära inpå föremålen.

Bysantinska influenser, cirka 800–1150

År 395 delades det romerska riket i en östlig och en västlig del. Ur den östra delen utvecklades ett kejsardöme som kallas det bysantinska riket eller Bysans. Huvudstaden Konstantinopel – dagens Istanbul – övertog Roms roll som den kristna huvudstaden.

I den svenska kyrkokonsten finns några exempel på bysantinskt influerad konst, ett av dem är krucifixet från Forsby i Västergötland.

Romansk stil, 1100–1200-tal

Den romanska konststilen har fått namn efter arkitekturen, vars formspråk var ett arv från romarriket. Men konsten i det Bysantinska riket fortsatte också att påverka bildspråket.
Under den här tiden försökte inte konstnärer och bildhuggare avbilda gestalterna verklighetstroget. Skulpturernas uppgift var att visa det gudomliga – inte verkligheten.

Madonna med hål i huvudet

Madonnan från Viklau kyrka är en av de mest välbevarade och fascinerande skulpturer som finns kvar från 1100-talet. I samband med en konservering år 2012–2013 undersöktes ett hål i skulpturens hjässa för första gången. I huvudet finns en relik i en tygpåse. C14-datering visade att tyget är från 1200-talets mitt, medan reliken, en benbit, är 3 500 år gammal. Varför ett så gammalt ben blivit en relik vet vi inte.

Landsortskyrkan

I ena änden av Gotiska hallen hittar du en liten ingång till en rekonstruerad kyrka från 1100-talet – romansk stil. Rummet innehåller originalföremål som visar hur medeltida landsortskyrkor var inredda. Sammanlagt byggdes omkring 2 350 kyrkor under denna tid. De var inte identiska, men hade i stort sett samma planlösning. Alla hade ett långhus och ett kor. Koren låg i den östra delen och avslutades antingen med en rak vägg eller med en rundad avslutning, en absid. Prästen firade mässan vid altaret som stod här. Altaret kunde vara dekorerat med ett antependium (dekorerad altarskiva). Senare försågs det ofta med en altartavla (retabel). Vanligtvis fanns också en relik här, ofta en liten benbit från ett helgon.

I koret fanns en stol för prästen och en klocka som han ringde i under mässan, vid det ögonblick då brödet och vinet förvandlades till Kristi kropp och blod. Församlingen fick inte gå in i koret, som därför var avskilt från långhuset med en skärm. Öppningen mellan kor och långhus kallas triumfbåge, och där hängde ett krucifix – ett triumfkrucifix.

Församlingsborna samlades i kyrkans långhus, kvinnorna på den norra sidan och männen på den södra. Dopfuntens plats var längst i väster, precis innanför dörren. Det obebodda barnet ansågs orent och skulle därför inte bäras längre in i kyrkan än nödvändigt. Dopet var inträdet i den kristna tron. Långhuset hade två altaren mot korväggen. Altaret på kvinnornas sida var helgat åt Jungfru Maria, och altaret på männens sida åt ett helgon, ofta kyrkans eget skyddshelgon.

Gotisk stil, 1200–1400-tal

Ny byggnadsteknik gjorde det möjligt att bygga allt högre kyrkor med spetsiga valv och stora fönster som släppte in ljuset i kyrkorummet. Människors blickar och tankar skulle riktas mot skyn. En påminnelse om att himmelriket väntade efter döden.

Den gotiska stilen innebar en större mänsklighet och naturlighet i bilderna. Figurerna blev ledigare och mjukare, Maria och Jesusbarnet skildrades med en mer intim relation. Stilen spred sig snabbt över Europa. Till Sverige, som hade kontakter med europeiska konstcentra, kom den runt år 1225.

Den sköna stilen, cirka 1400

Under sent 1300- och tidigt 1400-tal, inte minst vid den tyskromerske kejsarens hov i Prag, skapades ”Den sköna stilen” – konst som visade en idealiserad värld av skönhet i stiliserade bilder.

Människorna är renodlade, försjunkna i sig själva. Kläderna faller i tunga, mjuka veck, och landskapet runt omkring blir viktigare. Från början riktade sig konststilen till samhällets absoluta överklass. Men denna drömvärld för överklassen blev populär också i den framväxande borgarklassen, som ett uttryck för smak och bildning.

På väg mot renässans, 1400–1500

Konsten under 1400- och 1500-talen hämtade inspiration från den antika tidens idévärld. Individen kom allt mer i fokus. Inom konsten eftersträvades större realism. Centralperspektivet, en måleriteknik för att antyda avstånd, gjorde det möjligt att skapa djupverkan i bilden. Idéströmningarna kallas ”renässansen” (av franskans ”renaissance”, pånyttfödelse).

Idéerna får inte lika tydliga uttryck i Sverige som till exempel i Italien. Men från sent 1400-tal importerades allt fler altarskåp från verkstäder i Bryssel och Antwerpen.

Medeltida klanger

Här hittar du också inspelningar av medeltida orglar och kyrkklockor, en rekonstruktion av en orgel som besökarna får prova att spela på, åtta medeltida kyrkklockor och två av världens äldsta orglar.

De två orglarna är unika. Nu presenteras de tillsammans med alla sina kvarvarande delar på ett mer lättillgängligt sätt för alla besökare, ett sätt att väcka ett intresse för denna kulturskatt.

Originalmålningen finns kvar

Orglarna från år 1370 och början av 1400-talet kommer från Gotland och har kvar sin originalmålning, men är inte spelbara. De hjälper oss förstå hur de medeltida orglarna var byggda och hur det kan ha klingat i kyrkorna. I utställningen finns en nybyggd rekonstruktion där besökare kan se hur en medeltida orgel fungerade.

Kallades ”Guds basuner”

Åtta medeltida kyrkklockor berättar spännande historier. En del är fyllda med teckningar av sedelärande fabler, andra med skyddande runor, en tredje med ryska kyrilliska tecken – ett krigsbyte från Ryssland. Klangen från kyrkklockorna blev det tydligaste utrycket för skiftet mellan asatro och kristendomen. Kyrkklockorna, som kallades ”Guds basuner”, kunde höras en mil eller mer.

Levande kulturarv

Klangen av kyrkklockor är ett levande kulturarv, som hörs dagligen men som vi kanske sällan reflekterar över. Nu berättar vi hur de tillverkades, döptes, fick hjälp av böner, runor och magiska bilder för att skrämma medeltidens demoner med sin klang och kalla de troende till kyrkan.

Klockgjutarna göt ofta klockorna på kyrkbacken. De gjorde en modell av klockan i talg och vax som bakades in i lera. Leran brändes och vaxet smälte och rann ut. I den tomma formen hälldes smält brons. Nya klockor skulle provringas dag och natt i tre dygn. Om de höll och hade rätt klang tvättades klockorna med vigvatten och olja innan de döptes av biskopen.