Hoppa till innehåll

Barn under medeltiden

Det sägs ofta att föräldrar på medeltiden uppfattade sina barn som små vuxna. Men medeltida berättelser visar också på hur barn lekte och stojade som vilka barn som helst idag, om föräldrar som saknade sina barn och gjorde allt i sin makt för att de skulle ha det bra. Föräldrar har i alla tider älskat sina barn. Så var det självklart också på medeltiden.


Barnens situation på medeltiden var på många sätt helt annorlunda jämfört med hur barn har det idag. Spåren efter medeltidens barn är få, leksaker och barnkläder var nog något som användes tills de gick sönder och sparades därför sällan.

Barkbåt från Nyköping, Södermanland

Sjukdomar och umbäranden

Spädbarnsdödligheten var hög, sjukdomar och hårda levnadsvillkor tog många barns liv. Det var också vanligare att barn råkade ut för olyckor i hemmet än idag. På medeltiden var det också stor skillnad beroende på om barnets föräldrar var gifta med varandra eller inte. Barn som föddes utanför äktenskapet innebar ofta en stor skam och utstötthet för mamman och självklart även för barnet självt. Inte ens om pappan erkände faderskapet fick det oäkta barnet ärva sin far.

 

Barnsko från Skeppsholmen, Stockholm, Inventarienummer 11161

Barn som dog innan de blev döpta fick inte heller begravas på kyrkogården, då man trodde att de odöpta inte kom in i himmelriket. Dopet var därför mycket viktigt i det medeltida samhället, inte bara för barnets själ, utan också för barnets möjligheter att få arv. Vid utgrävningarna av Helgeandsholmens kyrkogård i Stockholm hittade man två spädbarnsskelett i själva kyrkogårdsmuren, samt ett strax utanför. Dessa kroppar skulle kunna vara odöpta barn som man velat begrava så nära kyrkogården som möjligt, så att de kanske ändå skulle kunna få ta del av himmelrikets salighet. Det talas sällan om att föräldrar slog sina barn. Den heliga Birgitta skriver att hon hotade sina barn med riset, men använde det inte. När de hade gjort något bra belönade hon dem med ett äpple.

Lek och allvar

För de barn som överlevde spädbarnåren innebar livet före 10–12 års ålder en hel del lek och fritid. På den här tiden bodde de flesta på landsbygden. Det fanns mycket att upptäcka på gården eller ute i skogen. Generellt sett började barn skolas in i de vuxnas värld vid ungefär 10 års ålder eller strax därefter. Barnen som levde utanför städerna fick följa med sina föräldrar i deras olika sysslor och göromål och skolades på så sätt in i de vuxnas arbete. För barnen på landet innebar det att lära sig de vanligaste göromålen på gården, till exempel att mjölka eller valla fåren.

Leksakshäst från Vreta kloster, Östergötland, Inventarienummer 18011:282

För barnen i staden var det lite annorlunda. De växte upp i en miljö som var full av liv och rörelse. Var man barn till en hantverkare eller handelsman kunde man få lära sig att läsa och skriva, i alla fall om man var pojke. Flickorna kunde i vissa fall få undervisning i nunneklostren. Då man blev tillräckligt gammal fick hantverkssonen börja hjälpa till i verkstaden, köpmanssonen hjälpte till med lastning och lagerhållning. Flickorna fick lära sig sy av både hemvävt och utländska tyger. De lärde sig laga vardagsmat men också sådan mat som serverades på fester och bjudningar.

 

Skridsko av ben från Enköping, Uppland, Inventarienummer 31767:238

Barn till rika föräldrar, adelsmän, kungar och furstar levde helt annorlunda än de andra barnen i staden. Deras liv var utstakat och bestämt i förväg. De skulle gifta sig med någon som kunde föra släktens makt och rikedom vidare. Det var alltid föräldrarna som bestämde vem som de skulle gifta sig med, något som ofta bestämdes redan då barnet var nyfött. Läs till exempel om heliga Birgitta, hon gifte sig då hon bara var 13 år gammal.

Träsvärd från Söderköping, Östergötland.