Oden, Frö och Freja

Historien om Sverige

 

Tre figuriner, tre slags fynd

Alla de miljoner föremål som finns i Historiska museets samlingar har kommit hit på olika sätt. Numera är det vanligaste att arkeologer gör en utgrävning och föremålen som hittas upptas i samlingarna. Men genom historien har saker kommit till museet på en mångd olika vis.

Oden med okänt ursprung till salu

Om denna lilla figur som tros föreställa guden Oden vet vi inte mycket. Den information vi har finns i några bevarade brev.

1908 skickade J. P. Söderling i Skurup ett brev till sin uppdragsgivare i Stockholm.

23 september 1908

Undertecknad anhåller att omgående få återskickad den där bronsgubben, som inskickats. Jag har så mycket obehag för den, då ägaren tror att han icke får den tillbaka. Sänd den genast så att jag kan återställa den, ty 150 kr vill väl knappast Akademien betala.

Den orolige ägaren var folkskolläraren N. Sjölander i Torsjö, några kilometer söder om Skurup. Men det var inte han som hade hittat den lilla bronsfiguren.

När väl Riksantikvarieämbetet kommit överens om en inlösen på 100 kronor försökte J. P. Söderling få fram uppgifter kring fyndplatsen. Söderling fick dock med viss besvikelse meddela att figuren hittats vid grustäckt i Lindby i Skåne, men att fler detaljer om fyndet inte kunde spåras då upphittaren var död. Fyndplatsen är beskriven på samma sätt än i dag: som en grustäckt och därför kan vi inte säga mer om platsen där bronsgubben hittades.

En Freja funnen i en hög

När lantbrukaren Jakob Karlsson våren 1920 skulle flytta ett stenröse hittade han föremål som han trodde kunde vara riktigt gamla. Riksantikvarieämbetet kontaktades och arkeologen Ture J:son Arne reste till platsen för att undersöka den närmare.

Det visade sig vara sex gravrösen från Vendeltid, cirka 550–750 e. Kr. Det röse som lantbrukare Karlsson försökt gräva bort innehöll en stor mängd föremål och rester av en kremerad kropp. I graven fanns krukskärvor, berlocker och smycken, glaspärlor och järnbeslag, selbeslag för hästar och spännbucklor, en sorts spänne som fästs på kvinnodräkter, samt ett arabiskt mynt.

T. J. Arne konstaterade:

Innehållet i gravröset N:o 1 var utomordentligt rikhaltigt och bör närmast jämföras med de präktiga uppländska fynden från Tuna i Alsike socken, från Vendel och vissa kistgravar på Björkö i Mälaren.

Bland fynden i ett av rösena fanns det lilla smycket som förmodligen föreställer gudinnan Freja.

En figur av Frej som snabbt ökade i värde

Den sittande figuren av guden Frej är välkänd, mycket tack vare dess synligt erigerade kön. Figurens väg till Historiska museet är däremot mindre känd.

När figuren blev del av museets samlingar 1910 hade figuren redan varit ovan jord i flera år. Pojken Gustav Karlsson på gården Rällinge hittade den i potatislandet en vårdag 1904. Gustav var son till arbetsledaren vid jordbruket på gården.

Någon gång mellan 1904 och 1910 gjorde Gustav en av sitt livs sämsta affärer. Han sålde figuren till arrendatorn Edvard Holmgren för 25 öre. Edvard Holmgren kontaktade ganska snabbt prästen Jakob Blees för att sälja figuren, Blees kontaktade i sin tur Riksantikvarieämbetet. I brevet, daterat 5 december 1910, skriver Blees:

Ägaren till bronsstatyetten, herr Edv. Holmgren, går in på att avyttra sin ”gubbe” till museet mot en ersättning av 20 kronor jämte en fotografi av honom.

Utöver att ha gjort en tiofaldig vinst bättrade herr Holmgren samtidigt på fyndhistoriken genom att säga att figuren hittades under ”ett väldigt moras av sten, jord, åtskilliga träd och buskar”. Holmgrens historia blev däremot motsagd några decennier senare när Gustav Karlssons roll kom fram.

Om Edvard Holmgren ville ha ett foto av sig själv eller av statyetten är oklart. Förmodligen var det en bild på statyetten som önskades.

Du kan se de tre figurinerna i avsnitt 3 av Historien om Sverige på SVT play.