På resa

Kontakterna med omvärlden har varit mycket vidare under bronsåldern än vad vi föreställer oss.

En grekisk kittel, österrikiska svärd och italienska spannar hittade i ett dike på den närkingska slätten – de är bronsålderns sista spår efter ett kontaktutbyte som inleddes för 3 500 år sedan. År 1936 upptäckte en lantbrukare något han trodde var en bilring som stack fram i dikeskanten vid den lilla Äverstaån i Glanshammar. Det visade sig vara yttersidan på en stor bronskittel, fylld med föremål. Allt var nedlagt någon gång på 500-talet f Kr.

Fyndet från Glanshammar kan du se på Historiska museet.

Import från kontinenten

Den stora grekiska kitteln kan vara tillverkad i Grekland eller i någon syditaliensk, grekisk koloni. Kitteln hade varit använd länge och var lagad på hela sju ställen med bronsplåt innan den lades ned i marken. Två spannar som fanns i kitteln är tillverkade i norra Italien eller möjligen lite längre upp i Mellaneuropa. Från början kan man ha haft vatten eller vin i både kittel och spannar. Två bronssvärd och 12 runda plattor låg också i kitteln. De kommer från Hallstatt-området som låg i nuvarande Österrike, Tjeckien och södra Tyskland. Vad plattorna använts till år oklart, kanske har de varit prydnader i en hästutrustning eller suttit som dekor på en vagn.

Kontakter över Europa

Hur har de långväga föremålen kommit hit? De främmande föremål vi hittar i gravar och nedgrävda i jorden har troligen ingått i ett gåvoutbyte mellan dåtidens invånare i Skandinavien och på kontinenten. Bronsålderns samhälle bestod inte av en trög, orörlig befolkning, fastlåsta vid åkerbruk och boskapsskötsel. Det var ett samhälle, med social dynamik och en kosmologi som vittnar om långväga kontakter.

Kontakterna med omvärlden kan vi också se i en av de äldsta bevarade hästutrustningarna i Skandinavien från Eskelhem på Gotland. Det är två betsel med kindstänger, prydnader och rasselbleck. De är från 500-talet f Kr. Munderingarna är tillverkade i Mellaneuropa och många liknande fanns i det samtida nordöstra Europa. Längden på munbetten är omkring 10 cm, det visar att hästarna som burit dem varit små, ungefär i samma storlek som gotlandsrussen.