Hoppa till innehåll
16 november 2015 Kl. 13:00 – 13:30

Historiska deltar i Run for your life

Run for your life är ett stafettlopp mellan Kiruna och Paris för att uppmana till klimaträttvisa och en hållbar framtid. Loppet avslutas i Paris i anslutning till den stora klimatkonferensen COP21. Hela stafetten filmas och sänds live på runforyourlife.nu. Historiska museet deltar i stafetten med en löpare och en historisk klimatberättelse. Du kan läsa den nedan.

Miljöförstöring och klimatkamp på vikingatiden

Island är det mest miljöförstörda landet i Europa. Efter att nybyggarna kom under vikingatiden har nästan all skog och ursprunglig vegetation förstörts och hälften av jorden spolats ut i havet. Stora områden som var gröna när vikingarna kom är nu en livlös brun öken.
Den natur som mötte vikingarna när de gick i land på Island var bedrägligt lik den de lämnade i Skandinavien. Låglänta områden var till större del täckta av låg björk och sälgskog, det fanns gott om gräs och örtbeväxta marker som passade för bete. Jorden var bördig och klimatet var behagligt tack var Golfströmmen, så pass att det gick att odla korn i söder. Vattnen vimlade av fisk och kring kusten fanns mängder av säl, valross och sjöfågel, som aldrig jagats tidigare. Men trots detta rika landskap, så är isländska förhållanden mycket olika de i nybyggarnas hemområden. Naturen är känslig och växtligheten har svårt att återhämta sig. Jordarna bildas mycket långsamt och eroderas mycket fort.

Ön koloniseras från slutet av 800-talet av människor från dagens Norge och Storbritannien. Med sig tog de sin livsstil med får och grisskötsel. Vikingarna drygade ut jordbrukarkosten med vilt och fisk. Kolonier med valross som levde längs kusterna utrotades på kort tid, och de mängder av sjöfågel som funnits tunnades ut. Befolkningen fick snart övergå till fisk som proteinkälla. Till att börja med växte skog på en fjärdedel av öns yta. 80 procent av skogen röjdes inom några decennier undan av nybyggarna, som behövde betesmark, virke, bränsle och trä till träkol. När väl träden var borta tilläts de aldrig återvända eftersom får betade av jorden och grisar bökade upp den. Uppe på fjällsidorna var jorden ännu ömtåligare eftersom inga träd alls växte där och kunde hålla jorden på plats. När gräset väl betats av började jorden vandra ned i dalarna och spolades så småningom ut i havet.

Efter några decennier stod vikingarna i ett landskap som var förändrat för alltid. Förstod de inte vad som var på väg att hända? Nej, det nya landet var alltför likt det de hade lämnat efter sig. Men bara på ytan. Att Island blev Europas mest miljöskadade land beror inte på nybyggarnas hänsynslöshet, utan att de helt enkelt inte hade kunskap och erfarenhet nog för att inse sitt misstag. När de till slut gjorde det vidtog de räddningsåtgärder. De slutade med den förstörande djurhållningen och flyttade bort från den ömtåliga fjällmiljön. Granngårdarna började samarbeta för att skydda miljön. De försökte komma överens om hur stort antal får varje gård fick ha beroende på hur mycket varje gemensamt ägd betesmark tålde och när fåren fick föras upp på den känsliga betesmarken på våren för att gräset skulle ha hunnit växa sig tillräckligt beständigt.

Den kamp som nybyggarna fick starta för att försöka rädda miljön på Island och göra ön beboelig för kommande generationer pågår fortfarande idag på ön, framförallt för att stoppa jorderosionen. Kanske är kampen om vår miljö och vår värld aldrig riktigt över, men det gör det inte mindre värt att kämpa. De klimatförändringar som vi har satt igång under de senaste århundradena kommer att påverka mänskligt liv i långa tider. Men om vi startar räddningsarbetet nu, så är chansen ändå god att människorna på vår planet, liksom människorna på Island, kan bo kvar länge än.

Källa: Diamond, Jared. Undergång. Civilisationernas uppgång och fall. 2005.

 

 

24 – 29 februari 2020 - Vecka 09 (14)

Se allt som händer