Hoppa till innehåll

Vad gör en konservator?

Föremål som har hittats vid arkeologiska utgrävningar är ofta mycket nedbrutna och känsliga. De kan ha legat under jord i tusentals år och när de tas upp i luften och ljuset kan nedbrytningen förvärras. Samma sak gäller för en träskulptur som stått i källaren under en gammal kyrka. För att bevara och förhindra nya skador på sådana föremål konserverar man dem.


Ett föremål som ska konserveras undersöks först mycket noggrant. Man måste veta exakt vilka skador som finns på föremålet och vad som har orsakat dem. Det kan vara skörhet, sprickor eller missfärgningar som uppstått på grund av hur föremålet förvarats och hanterats. Efter undersökningen vet man vad som bör göras för att konservera föremålet. Rengöring är den vanligaste åtgärden att börja med, ibland under mikroskop. Man kan också behöva fästa samman lösa delar eller färg som flagnat och göra olika förstärkningar.

Konservator Ulrik Skans undersöker några utställda föremål. Foto: SHM

Lätta händer

All konservering sker mycket försiktigt, och man försöker göra så små ingrepp som möjligt. Man avgör också hur föremålet ska förvaras för att bevaras väl – ett föremål som ska visas på museet behöver kanske en speciell monter med en viss temperatur och ett visst ljus.

Olika material bryts ned på olika sätt, och därför är den som utför konserveringen ofta expert på ett särskilt material, till exempel trä, textil eller metall. Han eller hon har kunskaper i kemi och teknik, men även i konst- och hantverkshistoria och arkeologi.

Ordet konservering kommer av latinets conservare som betyder bevara.