Maria i miniformat

Sverige var under medeltiden ett katolskt land där jungfru Maria hade en särskild plats. Hon var den som stod närmast Kristus. I nästan varje kyrka fanns ett altare till Marias ära med en skulptur eller ett altarskåp med Marias bild. Men det var inte bara i kyrkan som Mariakulten hade betydelse.

Bilder av Maria och böner till Maria finns bevarade från många olika sammanhang, en del av dem förvånande för oss. Mariabilder och texter med böner till Maria förekom på smycken, dolkar, dryckeskannor, beslag, skedar, stångbössor och kakelugnar. Ofta finns religiösa motiv på föremål som man hade nära och hela tiden berörde eller kunde titta på. På en fingerring från 1400-talet hittad i Borgholm på Öland visas Maria i halvfigur, omgiven av ett stängsel av vidjor. Vidjestängslet är en metafor för paradiset – Edens lustgård som en bättre värld avskärmad av höga murar.

Maria i paradiset – fingerring från 1400-talet hittad i Borgholm på Öland. Inventarienummer 35.

Ett annat motiv som förekommer i småkonsten är Maria som den apokalyptiska madonnan, omgiven av en strålkrans och trampande på en måne. På Gustav Vasas föräldrars förlovningsring avbildas Maria i halvfigur omgiven av en sådan strålkrans. Motivet omges av sju halvädelstenar i olika färger som sannolikt symboliserar Marias sju sorger.

Maria som den apokalyptiska madonnan på Gustav Vasas föräldrars förlovningsring. Inventarienummer 518:62.

Maria i Bergslagen

Medeltidens människor utövade inte bara sin religion i kyrkan. Det fanns också sammanslutningar som kallades gillen som hade en viktig roll i det religiösa livet. Gillena höll minnesfester för döda medlemmar, skänkte pengar till altaren i kyrkor och till minnesmässor för medlemmarna. Vissa gillen var till för en specifik yrkesgrupp, medan andra var öppna för människor ur alla samhällsklasser och för både män och kvinnor.

Sigillstamp från Mariagillet i Norbergs
bergslag. Inventarienummer 1179.

Gillena hade ofta ett skyddshelgon, som de bland annat kunde använda som symbol i sitt sigill. Sigillet fungerade under medeltiden ungefär som vår namnteckning i dag. Sigillen intygade ett dokuments äkthet och bekräftade dess innehåll. De var ofta av hög konstnärlig kvalitet. Ett gott exempel är sigillstampen från Norbergs bergslag. Där ser man Maria med Jesusbarnet. I sin vänstra hand håller hon en liljespira. Runt sigillets kant står att sigillet tillhör Sancta Maria brödraskap vid Järnberget.

Det är lätt att tro att det bara var kvinnor som bar smycken med Maria, men så var det inte. Föremål med Mariaböner eller Mariabilder har använts av människor i många olika samhällsklasser. De finns i många olika utföranden och kommer från olika miljöer och kunde bäras av både kvinnor och män. Både män och kvinnor kunde också vara medlemmar i Mariagillena.

Mänsklighetens beskyddarinna

Varför var det då så viktigt att omge sig med bilder av Maria och Mariaböner? I dag tänker vi oss att våra sinnen fungerar genom biologiska processer som tar in information från omvärlden och vidarebefordrar den till hjärnan. Under medeltiden tänkte man i stället att syn och beröring fungerade som en slags kommunikationskanal mellan det man förnam och själen. Det här påverkade hur man använde bild och text. Bilder användes till exempel som en hjälp vid fromhetsutövning som meditation och bön.

Kulten av helgonreliker baserades också i hög grad på tanken att man ville vara nära det heliga – se det, vidröra det. Då förändrades själen och dess öde efter döden. När man gick i kyrkan var det viktigt att kunna se den invigda oblaten, som omvandlades till Kristi kropp genom mässundret. På samma sätt hade det antagligen en särskild betydelse för medeltidens människor att kunna omge sig med heliga bilder och böntexter.

Månadens föremål, december 2008
Av Elisabet Regner