Hoppa till innehåll

Kort klimathistoria

Jordens klimat har alltid varierat. Långa tider med varmare klimat har med några hundra miljoner års mellanrum avbrutits av sådana med kallare klimat.


Cirka åtta större istider har passerat under den senaste miljonen år. Den sista istiden, Würm- eller Weischselistiden började för cirka 100 000- 75 000 år sedan. Under en period täckte den hela norra Europa. Avgränsade glaciärer fanns bland annat i Alperna, Island och delar av Pyrenéerna.

Vår senaste istid

Sitt maximum nådde Würmistiden cirka 18 000 f. Kr. Därefter steg temperaturen gradvis, isen smälte undan och tiden från omkring 10 000 f Kr kallas för postglacial eller Holocen. Trots att den senaste istiden då var slut dröjde det ytterligare några tusen år innan isen hade släppt sitt grepp om de mellersta och nordliga delarna av bland annat Sverige.

De tidigaste spåren av odling i Skandinavien finns från ca. 4000 f. Kr. Människan påbörjade då en av de största omvandlingarna i historien av landskapet. Bronsskära från 1700-1100 f.Kr.

Klimatförbättringarna medförde gynnsamma förhållanden för såväl människor som växter och djur. För ungefär niotusen år sedan och framåt vet vi att medeltemperaturen var högre än idag, i vissa områden kanske upp till fyra grader mer. Klimatet i Sydsverige kunde jämföras med nutidens klimat i sydöstra Frankrike. Vintrarna var milda och snö sällsynt. Troligen regnade det mer och flera växt- och djurarter fanns som idag är försvunna.

Kallare och varmare om vartannat

Mellan cirka 4000-500 f. Kr ändrades klimatet så att vintrarna blev allt kallare medan somrarna fortsatte att vara varma. Det blev vanligare med snötäcken som låg längre perioder under vinterhalvåret. Förändringarna gick i vågor med ett allt kallare och fuktigare klimat, avbrutna av perioder med bättre klimat. De här variationerna i klimatet har fortsatt fram till nutid. Torra perioder har också avlöst mer fuktiga då vattenståndet i sjöarna har sänkts och en del våtmarker torkat upp. En särskild svacka i klimatet började på 1000-talet f.Kr. Den kulminerade på 500-talet och slutfasen fick namnet ”Fimbulvintern”. Särskilt kallt var det också från 1400-talet till 1800-talet. Då expanderade glaciärerna, skördarna slog fel och missväxtåren var många.

Många forskare räknar med att en ny istid kommer i framtiden men människans påverkan på klimatet kan göra att den naturliga utvecklingen fördröjs eller förändras.

Text: Inga Ullén