Handklockan från Täby

På våren 2002 gjorde en privatperson i Täby ett verkligt fynd under grävningsarbeten hemma på tomten: en liten klocka (”pingla”) av brons. Hon tog kontakt med Historiska museet och lämnade in den för bedömning.

Det var en mycket liten bronsklocka krönt av ett korsformigt handtag. Korset talade för att klockan hört hemma i en kyrklig rituell miljö. Själva klockan var bara 58 mm hög och korset drygt 33 mm. Fyndomständigheterna säger inget om klockans ålder, men formen är intressant och ger viss möjlighet till datering. De äldsta kyrkklockorna har en form som påminner om de gamla bikuporna av halm – man brukar kalla dem bikupeformiga. Den lilla klockan från Täby har denna bikupeform, men är något mer utsvängd ner mot randen. Mycket talar för att den härrör från tidig medeltid.

Handklockan från Täby socken i Uppland. Foto: Nina Persson/SHM

Den lilla klockan saknade motsvarighet i Historiska museets samlingar, och vi är nu mycket glada över att ha kunnat förvärva den. I fall som detta, när föremålet innehåller ädelmetall, kan upphittaren få ersättning från staten. Och upphittaren är också glad över att den införlivats i svenska folkets samlingar av gamla kulturföremål.

Klockringning

Ännu i dessa sekulariserade tider känner många en viss högtidlighet och stämning, när de hör klangen från kyrkklockor. Många av våra klockringningsseder går tillbaka till den tidiga medeltiden, och klockor inom den kristna kulten finns omnämnda redan i slutet av vikingatid – den period som kallas missionstiden. Klockorna skulle i första hand kalla menigheten till gudstjänst, men ringningen blev också en symbol för kristnandet.

Mindre klockor

Biskop Gautbert i Birka tycks enligt ett brev från 830-talet ha fått sig tillsänt en klocka och ett tintinnabulum, det vill säga en liten klocka, sannolikt en handklocka. Sådana handklockor hade prästerna med sig när de var på förrättningar ute i bygderna, och de har också använts vid processioner. För övrigt tycks vi känna till ganska lite om hur de medeltida handklockorna såg ut eller användes.

En typ av mindre klockor började användas under 1200-talets första hälft, då man införde en kort ringning i det parti av mässan, då nattvardens vin och bröd förvandlas till Kristi blod och kropp. Vanligen ringde man då i en liten klocka som hängde i koret, en så kallad primklocka (även kallad mäss-, kor- eller sanktusklocka), men om små handklockor använts på samma sätt vet vi inte.

Månadens föremål, november 2002
Av  Hans A. Lidén