Gammal orgel från Knutby

I Knutby står en medeltida kyrka, som i de flesta andra socknar i Uppland, antagligen byggd vid 1200-talets slut. Den är enkel –  en nu putsad, rektangulär gråstenskyrka med sakristia och vapenhus som lagts till den ursprungliga byggnaden. Kyrkorummet var från början täckt av ett enda trätunnvalv, och fönstren var mindre än nu, och annorlunda placerade.

Mot slutet av 1400-talet fick kyrkan en rejäl ansiktslyftning: Den fick valv av tegel, och väggar och valv försågs med målningar, ett myller av figurer och ornament. Och kanske var det nu kyrkan fick en klenod som vid den tiden inte förekom i varenda kyrka: en orgel. 1951 tog man tillvara ett träföremål som för den oinvigde bara ser ut som en smal trälåda med många små hål på locket, men som i själva verket är en viktig del av en orgel – en väderlåda. Det är alltså den del som gör att piporna får ton. ”Lådan” är mer än 180 cm lång, 28 cm bred och 17 cm djup.

Översidan, ”pipstocken”, är av ek, med 372 borrade hål, större och mindre. I de hålen har orgelpiporna stått. Hålen sitter i prydliga rader, och på undersidan motsvaras hålraderna av huggna kanaler. Varje sådan kanal har täckts av en smal platta, en ventil, som stått i förbindelse med en av orgelns tangenter. När man skulle spela fylldes väderlådan med luft, och när en tangent trycktes ned, öppnades ventilen, luften fyllde kanalen, och piporna som stod ovanför började ljuda. Principen är densamma idag.

Orgel från Norrlanda från tiden omkring 1400.

Gotländska svalboorglar

Väderlådan från Knutby är inte den enda i sitt slag som bevarats. Från flera kyrkor på Gotland har delar av orglar bevarats, där den äldsta är så gammal som från 1300-talet: orgelhuset från Sundre, som dateras av en pergamentslapp, som berättar att orgeln byggts av en mäster Verner från Brandenburg år 1370. Allra märkligast är kanske orgeln från Norrlanda, från tiden omkring 1400. På den fattas egentligen bara bälgar och pipor.

Dessa ganska små medeltida orglar har nog inte, som nu, varit placerade på en läktare i väster, utan de har nog stått i koret, nära präst och sångare. En del var placerade högt upp i kyrkan, på en vägg, nära valven; man brukar kalla dem svalboorglar.

Hur såg orgeln ut en gång i tiden?

Så återvänder vi till orgeln från Knutby. Av hålens utseende och placering kan man sluta sig till hur piporna varit uppställda: längst ut har de största piporna stått, en grupp med ganska höga pipor har stått i mitten, och mellan mittgruppen och yttergrupperna har de kortaste stått. Den anspråkslösa skissen kan ge en idé om hur den kan ha sett ut.

Givetvis har den haft någon sorts snidad utsmyckning i form av masverk, ett graciöst gallerverk, sådant man också kan se på sengotiska altarskåp. Det har fyllt utrymmet där det inte stått några pipor. Bakom de pipor som syns längst fram har alltså piporna stått i rader, på pipstocken. Knutbyorgeln får betecknas som den modernaste av de bevarade medeltidsorglarna.

Fick vänta 300 år på nästa orgel

Man tänker sig att orgeln användes framemot slutet av 1500-talet. Ett inventarium från 1636 antyder i alla fall att orgeln inte användes då, eftersom man räknar upp att det fanns ”orgepijpor stor 24, små 7…” Kanske fanns orgeln kvar oanvänd i ett hörn, men stommen var ingenting att räkna upp, medan piporna däremot i alla fall hade ett metallvärde. Sedan fick man av allt att döma vänta på nästa orgel ända till 1838!

Månadens föremål, juli 2004
Av Göran Tegnér