Hoppa till innehåll

Ett lyckligt folk?

Många föreställer sig att bronsåldersmänniskorna var särskilt lyckliga. Myterna om bronsåldersmänniskorna är inte lika många som de om vikingar men de finns.


Myter om bronsåldersmänniskorna beror på olika saker. Det är riktigt att klimatet i genomsnitt var några grader varmare med längre somrar och mildare vintrar. Så var det till en början, men under loppet av bronsåldern blev klimatet sakta sämre, fuktigare och kallare. Det vanligaste husdjuret var nötboskap, får och getter. De stora boskapshjordarna betade landskapet öppet och ljust men de trampade också ned känsliga, torra marker. I delar av Sydsverige och på Jylland bidrog det till sandflykt och jorderosion. Tillsammans med den ökade uppodlingen av mark blev betestrycket ibland för stort.

Den lilla dräktnålen i form av en anka är hittad på Gotland. Den är utställd på Historiska museet.

Många arkeologer anser att sociala kriser inträffade på olika platser, grundat på konkurrens om just mark och djur. Inte bara den stora djurhållningen ledde till förstöring av marken. För att bygga upp de stora mäktiga gravhögarna åt ledarskapet i samhället behövdes mängder av grästorvor. Då blev stora arealer mark avskalade på gräs och omöjliga att använda för bete under ett antal år.

Äldre gudar

I de isländska sagorna kan man läsa om vanerna, ett gudasläkte som ansågs vara äldre än asarna. En del har därför velat se dem som en rest av den religion bronsålderns människor utövade. Om vanerna vet man inte så mycket utom att de står för fruktbarhet och rikedom och de ges ofta sexuella attribut. Det har inspirerat en del av 1900-talets New Age-rörelser till danser och rituella bröllop intill hällristningar. De isländska sagorna är nedtecknade på 1200-talet, nästan 2000 år efter att bronsåldern upphört. Sambandet mellan vaner och bronsåldersmänniskor är därför osäkert.

Dans och musik

Orsaken till många myter om den lyckliga bronsåldersmänniskan är att dans och musik har varit ett  tydligt inslag i samhället. Det visar hällristningar och föremål. De inhuggna människorna på berget slår volter, dansar och blåser i lurar. Bland musikinstrumenten finns verkliga lurar bevarade. De är ofta hittade i par i mossar.  Den mest kompletta luren på Historiska museet kommer från Västra Karup i Skåne. Den låg i en mosse, omlindad av näver. Också sköldar kan ha använts för musik, för att hamra på. De som är hittade under bronsåldern har aldrig varit avsedda för strid, de består av tunna bronsbleck utan stöd bakom. En sådan är skölden från Nackhälle i Halland. Andra föremål kan också ha ingått i olika uppträdanden. Kanske har den lilla bronsholken från Glasbacka i Halland varit huvud på en stav använd i processioner. Detsamma kan gälla två små hästhuvuden av brons från Åsle i Västergötland.

Text: Inga Ullén