Den rituella måltiden

Äta gör man inte bara för att överleva. Mat är för många också en njutning som sätter färg på tillvaron. Eller kanske ger en chans att umgås med vänner. Det finns även en koppling mellan mat och religion.

För oss idag är kanske inte detta så självklart. Men den kristna kyrkans nattvard är ju en påtaglig form av gemensam måltid: Man delar och äter brödet och dricker av vinet. Även långt innan kristendomen infördes fanns en koppling mellan mat och religion i Skandinavien. Men då rörde det sig om andra ingredienser. I vissa offerfynd från äldre järnålder (500 f Kr–550 e Kr) hittar man lämningar efter det som man bara kan tolka som offermåltider, till exempel i Skedemosse på Öland.

Arkeologerna tror att dessa hästben är från en rituell måltid. De kommer från Skedemosse på Öland.

Häst i offermåltiderna

I allmänhet rör det sig om ben från offrade och uppätna djur. Nästan genomgående är det frågan om ben från häst och benen är oftast spjälkade. Detta visar, att man velat komma åt den näringsrika märgen. Inte bara i stora offerfynd hittar man hästben. De förekommer också på vissa boplatser. Vid en undersökning 1986 i Tibble, Litslena socken i Uppland hittade man en grop som innehöll rester efter offrade och uppätna hästar. I avfallsgroparna från ”vardagsmatlagningen” som fanns på boplatsen, ingick aldrig hästben. Där förekom ben från nöt och får och getter och grisar. Den särskilda gropen visar tydligt att hästkött haft en speciell, rituell betydelse och att det bara åts i vissa sammanhang.

Sagor och krönikor berättar

I de isländska ”sagorna”, som nedtecknades under tidig medeltid, men som skildrar betydlig äldre händelser, finns många referenser till att man åt hästkött i kultiska sammanhang. I en saga berättas om hur kung Olav Haraldsson (mer känd som Olav den helige) vägrar att delta i en offermåltid där det ingick att äta hästkött. Men för att inte stöta sig allt för mycket med dem som utförde riterna lutade sig kungen över grytan och inandades ångorna från koket. Detta ansågs räcka.

Även Adam av Bremen, som på mitten av 1000-talet skrev en krönika över Hamburg-Bremens stift – där den berömda skildringen av hednatemplet i Gamla Uppsala finns – talar om hur offer av häst ingick i kulten. Till och med den romerske historieskrivaren Tacitus, som verkade så tidigt som under första århundradet e Kr, berättar att hästar användes för att ge orakelsvar bland de folkgrupper som bodde norr om den romerska gränsen.

Överklassens djur

Varför hästen kommit att förbindas med offerkulten vet vi inte. Uppenbarligen har den haft en speciell betydelse redan tidigt. Den förekommer på bronsålderns hällristningar och under denna tid drog den också solskivan över himlavalvet. På ett eller annat sätt har hästarna kommit att betraktas på ett särskilt sätt. Deras kött reserverades för kulten och för de gemensamhetsmåltider som ingick som en viktig del i denna.

Förmodligen var det inte alla som hade råd att offra en häst. När man hittar rester efter offermåltider som innehåller hästben på en boplats visar det att det kan ha bott en överklass här. Kanske använde de till och med den gemensamma offermåltiden som ett led i att stärka sin egen ställning. Att dela ut mat uppskattas alltid och skapar tacksamhetsskulder. Så när de romerska kejsarna bjöd på bröd och skådespel kanske de nordiska hövdingarna i stället serverade hästkött i stora mängder. Syftet och resultatet torde dock ha varit detsamma: att vinna makt och prestige.

Månadens föremål, februari, 2007
Av Kent Andersson