Birkas största verksamhet
När de verksamheter som bedrivits på Birka kommer på tal brukar det oftast handla om handel, sjöfart och en omfattande och varierad hantverksproduktion. Men en annan stor och mycket resurskrävande verksamhet på ön var, vad som anakronistiskt kan betecknas som, begravningsverksamheten.
På ön finns närmare 2500 gravar. De flesta är också än idag synliga ovan jord. Men härtill skall läggas ett obekant antal gravar som av olika skäl inte är synliga ovan jord. Många – men inte alla – har på senare tid kunnat lokaliseras genom markradar. Utöver dessa finns äldre uppgifter som berättar om gravar som odlats bort när marken tagits i anspråk för andra ändamål. Det ursprungliga gravantalet på ön är därför svårt att uppskatta men det kan mycket väl ha varit minst tusenfalt större, kanske uppemot 4000 stycken.
Ovanför Kyrkvreten och kring Stadsvallen i de södra delarna av Hemlanden ligger gravhögarna mycket tätt. Foto: Jonathan Olsson, SHM
Men antalet begravningar som ägt rum är ännu fler eftersom en grav inte alltid är liktydigt med en begravd människa. Arkeologiska undersökningar visar att många Birkagravar – synliga eller osynliga – ofta innehåller mer än en individ. Detta innebär att det totala antalet människor som begravts på ön kan ha varit så många som 6000–7000. Utslaget över en period på 220 år (motsvarande den tidsrymd under vilken Birka antas ha existerat, cirka 750–970 e.Kr. innebär det ett trettiotal begravningar per år eller uttryckt annorlunda: 2-3 begravningar i månaden. Detta kan man tycka inte är så mycket, men om man ser till de uppoffringar som gjorts vid varje begravning inser man att verksamheten krävt en både avancerad och sofistikerad infrastruktur.
Renritning av Hjalmar Stolpes skiss över grav Bj 94 som innehöll tre begravningar. Två kremeringar och en skelettgrav.
Begravningsritualerna var många och rikt utvecklade, oavsett om man jordades obränd i kista eller kammare eller kremerades på bål. Gravar skulle grävas, kistor eller stora kammare av trä skulle tillverkas, bränsle till bålen anskaffas, djur skulle frambringas och offras under rituella former, officianter som utförde eller såg till att ritualerna genomfördes korrekt skulle också anlitas. Och sist men inte minst: gravhögar, inte sällan av ansenliga storlekar bestående av stenar, block och många kubikmeter jord, skulle byggas. Detta var ingenting som gjordes på en eller ett par dagar.
I den stora kammaren till grav Bj 632 har vid en senare tidpunkt ytterligare en begravning gjorts.
Beräkningarna av antalet begravningar per månad är givetvis ett uppskattat genomsnitt. I realiteten har antalen naturligtvis varierat till följd av olika orsaker som exempelvis plötsliga och tillfälliga epidemier eller andra umbäranden som medfört att dödsfallen ökat under en viss period för att därefter kanske minska igen. En annan faktor av betydelse var befolkningens storlek, dvs hur många som vistades på ön, vilket också varierade från tid till annan men som av dateringar från undersökta gravar att döma kan antas ha ökat över tid. Fler begravningar per månad har sannolikt utförts under 900-talet än under slutet av 700- och början av 800-talet. Men vi kan faktiskt inte vara helt säkra på att alla de som begravts på Birka också levde och verkade där.
Säkert är i alla fall att varje grav och begravning krävde både stora uppoffringar och noggranna förberedelser och rimligtvis måste ett stort antal människor ha varit engagerade i denna verksamhet. Att allt dessutom genomfördes på en ö vars resurser av virke och djur sannolikt var hårt brandskattade och begränsade, gör det inte mindre beundransvärt.
I graven Bj 607 var taket – av kluvna trästockar – till kammaren ovanligt nog till stora delar bevarad.