Hoppa till innehåll

Arbetskraftsinvandring

När man vandrar runt i Guldrummet och tittar in i montrarna dyker nog ibland frågan upp: Vem var den skicklige guldsmed som kunde tillverka smycken med detaljer som inte låter sig uppfattas av blotta ögat?


När man vandrar runt i Guldrummet och tittar in i montrarna dyker nog ibland frågan upp: Vem var den skicklige guldsmed som kunde tillverka smycken med detaljer som inte låter sig uppfattas av blotta ögat? Vi vet faktiskt inte det. Namnen är förlorade och vi har bara deras föremål som en form av stumma vittnen på deras yrkesskicklighet. Men genom att studera deras produkter kan vi faktiskt komma dem lite närmare in på livet. Jag skall ge ett exempel här. Omkring 100 f Kr eller strax efter börjar det dyka upp guldsmycken i Norden av en kvalitet som är nästan enastående. Det finns ingen inhemsk tradition som dessa smycken bygger på och de kännetecknas av sin dekor av pålödda trådar och korn av guld.

Detalj av guldhalsring från Vittene i Västergötland. Ringen är ett exempel på guldsmedsarbeten som kan ha tillverkats av invandrade hantverkare. Foto: Jan Eve Olsson/SHM

Teknik söderifrån

Tekniken kallas filigran- och granulationsteknik och var allmänt utbredd i Medelhavsområdet vid den här tiden. Studerar man de smycken som är hittade här i Norden, till exempel den magnifika halsringen från Havor på Gotland eller den likartade halsringen från Vittene i Västergötland, ser man att samma teknik använts som i Medelhavsområdet.

Trådarna har till exempel tillverkats på ett likartat sätt av tunna guldbleck som rullats samman eller vridits tills en tråd bildats. Och lödtekniken är den samma. Detta är självklart saker man inte kan lära sig bara genom att titta på ett smycke, speciellt som det kräver hög förstoring för att kunna se sådana detaljer. Och den dåtida guldsmeden saknade förstoringsglas. Så hur har det kunnat gå till?

Hövdingamakt

Den tid då guldsmyckena dyker upp präglas av sociala förändringar i det nordiska samhället. Man kan bland annat se att det växer fram ett nytt aristokratiskt ledarskikt som anlägger gravar med många statusföremål. Och på boplatserna byggs hus som skiljer sig från de övriga. Vi kan alltså räkna med att samhället har fått större sociala skillnader och att hövdingar tillskansar sig mer makt.

För dem har kontakterna med områden långt utanför det egna varit viktiga, eftersom de på sådant sätt kunde få värdefulla föremål som gav dem prestige. Vi ser det i deras gravar där romerska bronsföremål inte sällan uppträder. Kanske ska också guldsmyckena ses i detta ljus. Kan det vara så, att de nordiska hövdingarna fått smyckena via sina kontakter på Kontinenten? På den frågan kan man säga ett klart nej. För smyckena är utan tvekan tillverkade här i Norden.

Invandrare mot sin vilja?

Istället är det förmodligen så att guldsmederna kommit hit och grundat verkstäder. Varför de gjort det vet vi självfallet inte. Man kan tänka sig att de kommit hit frivilligt på grund av oroligheter nere på Kontinenten. Men vem vet, kanske tvingades de hit. De kunde kanske inte styra över sitt eget liv, utan sändes iväg som en gåva till någon nordisk hövding. Om de var ofria är detta inte en omöjlig tanke.

Så nästa gång du beundrar de vackra guldsmyckena i Guldrummet skänk en tanke till dem som en gång skapade dem. Bland dem fanns kanske människor som rycktes upp från sina rötter och tvingades slå sig ner i ett främmande område. En form av arbetskraftsinvandring långt innan den termen uppfanns.

Månadens föremål, augusti, 2006
Av  Kent Andersson