Hoppa till innehåll

Del 4: Bronsålder

Det här är en del av extramaterialet kring TV-serien Arkeologens dotter från UR. Läs mer om serien och om Historiskas medverkan.

Tiden år 1700 till cirka år 500 före vår tideräkning, fvt, kallas för bronsålder. Vi brukar dela upp tidsperioden i två delar, äldre bronsålder, 1700–1100 fvt, och yngre bronsålder, 1100–500 fvt.

Namnet bronsålder syftar på att föremål gjorda av brons började bli allmänt kända i Skandinavien. Genom att blanda de mjuka metallerna koppar och tenn skapades ett hårt, guldglänsande material, som kunde omformas.

Ett hierarkiskt samhälle

I Sydskandinavien bodde människor i så kallade långhus. Samhället var hierarkiskt med fria och ofria människor. På gården och i markerna utfördes många slags arbeten och hantverk. Det hörde till vardagslivet att tillverka redskap, hjul och vagnar i trä, bearbeta flinta till verktyg och tillverka lerkrukor. Odling, djurhållning, jakt och fiske var viktiga för försörjningen.

Från bronsåldern finns de äldsta bevarade vävda textilierna av fårull. Ullen lossnade från djuret på våren och samlades in för att kammas och sedan spinnas till trådar som kunde vävas till tyger. För att få mönster och färgskiftningar i textilierna sorterades olika ullfärger och viss färgning av garn förekom. Skinn och päls var också fortfarande viktiga material i dräkten.

Klipp 8: Sysslor ute och inne, matlagning, spinnande, pilbågsskytte, rakning, med mera (03:43).

Olika sätt att begrava de döda

Koppar och tenn utvanns inte i Sverige under denna tid, utan kom som ett inslag i byteshandel med övriga Europa. Endast några få personer kunde tekniken med bronsgjutning, som verkar ha utförts på särskilda platser och enligt rituella former.

En anledning till att bronsåldern delas in i två olika perioder är att traditionerna för hur människor begravdes förändrades. Från äldre bronsålder finns fynd av några få döda, som lagts obrända i väldigt stora högar. Hur resten av befolkningen begravdes vet vi inte. Under yngre bronsålder var det vanligaste att de döda brändes – kremerades – och att många små gravar placerades tillsammans i grupper, ofta utan synlig markering på marken.

Vapen, smycken och redskap av brons offrades i till exempel vattendrag. Spåren av sådana våtmarksoffer och gravhögarna visar att ritualerna under bronsåldern omfattar hela landskapet.

Klipp 9: Dans, procession, med mera (01:25).


Filmklippen är bearbetade delar ur TV-serien Arkeologens dotter, producerad av Baluba för UR. Historiska museet har medverkat med sakkunskap.

Hela TV-serien, lärarhandledning och arbetsblad finns på UR:s webbplats.

Musik: Samuel Looptok Långbacka. Stillbildsfoto: Linda Wåhlander/SHM

Den här sidan publicerades i april 2019.