Hoppa till innehåll

Nazismen växer fram

Tyskland förlorar första världskriget (1914–1918) och tvingas betala ”krigsskadestånd” – men struntar i betalningarna och tar stora lån. Den tyska ledningen försöker lösa problemet med skulder och skadestånd genom att trycka sedlar. Följden blir en våldsam inflation.

1919–1923

Det antikapitalistiska, antimarxistiska, nationalistiska, rasistiska och antisemitiska Deutsche Arbeiterpartei bildas i München 1919 och den 30-årige Adolf Hitler ansluter sig. 1920 antar partiet ett 25-punktsprogram och byter namn till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP, tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet).

1921 blir Adolf Hitler partiledare. I november 1923 genomför han ett kuppförsök, den så kallade ölhallskuppen i München, men det slås snabbt ned av polis och militär.

1924–1932

Mellan 1924 och 1929 förbättras förhållandena i Tyskland. Valutan stabiliseras, ekonomin växer och politiken är stabil.

Finanskraschen i USA 1929 slår hårdare mot Tyskland än mot övriga Europa. Exporten sjunker och 1932 är arbetslösheten den högsta i världen – 30 procent. Det blir en grogrund för högerextrema, nationalistiska och antisemitiska rörelser. Som ledare för NSDAP lovar Adolf Hitler bättre ekonomi, höjd levnadsstandard och ett geografiskt utökat ”Stortyskland”. Han pekar ut judarna som skyldiga till att landet förlorade första världskriget och till att ha orsakat ekonomisk misär och folkets lidande.

Med hjälp av löften, propaganda och våld tar Hitler och nazisterna sitt parti, NSDAP, från 2,8 procent av rösterna i riksdagsvalet 1928 till 37,3 procent i juli 1932. I ett nyval i november samma år sjunker siffrorna till 33,1 men partiet är störst i riksdagen.

Efter valet i november 1932 avslår riksdagen den sittande rikskanslerns, Franz von Papens, politiska program och han tvingas avgå. Adolf Hitler kräver att president Paul von Hindenburg ska utse honom till ny rikskansler, men Hindenburg vägrar. (1119 tecken)

1933–1934

På förslag från det konservativa Tysknationella Folkpartiet, som tror att Hitler ska kunna kontrolleras, utnämns Hitler till rikskansler den 30 januari 1933.

Hitler utlyser nyval till den 5 mars. Han hoppas få total kontroll över Tyskland. Trots en mycket aggressiv propaganda får nazisterna ”bara” 44 procent av rösterna och tvingas än en gång bilda en samlingsregering.

Hitler formulerar en ”fullmaktslag” som ger honom och nazisterna rätt att regera i fyra år utan riksdagens inblandning. Han låter arrestera de starkaste motståndarna och lovar att lagen inte ska skada riksdagen eller presidentämbetet.

Den 23 mars 1933 antar riksdagen fullmaktslagen. Den nazistiska regeringen får därmed diktatoriska befogenheter och de demokratiska rättigheterna upphävs. Den 14 juli 1933 förbjuds alla andra partier och all politisk aktivitet, förutom nazismen. Tyskland blir en enpartistat.

Den 2 augusti 1934 dör den tyske presidenten Paul von Hindenburg, 86 år gammal. Hitler övertar omedelbart hans roll och utropar sig till Tysklands ledare (Führer). Den tyska armén, Riksvärnet, avger en trohetsed till honom som landets president. Den 19 augusti visar en folkomröstning att Hitler har stöd från 88 procent av den tyska befolkningen.

Läs mer: levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/nazityskland-1933-1939