Hoppa till innehåll

Täljsten

Täljsten är ett mjukt metamorfiskt stenmaterial, av i huvudsak talk och mindre delar klorit, vilket i historiska och förhistoriska perioder var uppskattat för dess värmeisolerande egenskaper och materialets formbarhet.


Under vikingatiden använde man täljsten för att tillverka flera olika typer av artefakter, till exempel oljelampor, gjutformar, fiskesänken, vävtyngder, men framför allt för att tillverka kokkärl. Täljsten som material har länge intresserat arkeologer, eftersom det i motsatts till många andra stensorter, så som granit eller sandsten, bara finns naturligt på ett fåtal platser i norra Europa. Detta gör det möjligt att lättare spåra materialets ursprung och därför återskapa handelsvägar och kontakter. Störst förekomst av täljsten finns i Norge där man under vikingatiden och senare perioder kan se ett omfattande bruk av täljsten. Men täljsten finns naturligt även i Skottland, Jämtland, svenska västkusten och i Finland, men tillverkningen av täljstensartefakter under vikingatiden är inte lika tydlig i dessa områden.

Sländtrissa av täljsten från Svarta jorden. Foto: Ny Björn Gustafsson/SHM

Förekomsten av täljstenskärl och andra täljstensartefakter är inte så rik i Birka som vid andra större vikingatida platser som Kaupang, Ribe och Hedeby, men enstaka fynd av täljsten har gjorts över stora delar av platsen. Man har bland annat hittat fragment av kokkärl, sländtrissor, gjutformar och blästermunstycken. Studier av täljstenskärl från Hedeby och Skottland har visat att dessa material härrör från Norge, vilket visar på omfattande handelsutbyten mellan dessa områden. Ursprunget av artefakter hittade i Birka har inte studerats ingående och därför är deras ursprung inte känt även om Norge är troligt.

Del av en täljstensgryta påträffad vid 2014 års undersökning av grav Bj 749. Foto: Ola Myrin/SHM