Världsarvet Birka och Hovgården
Området kring Birka på Björkö och Hovgården på Adelsö några mil från Stockholm innehåller en berömd och omfattande vikingatida fornminnesmiljö som finns med på Unescos världsarvslista. Här finns spår av en handelsplats, ett aristokratiskt residens, en borg och gravfält med tusentals gravar. I området har stora arkeologiska undersökningar gjorts.
Vikingatidens Birka är berömt inom forskningen och finns med i skolans historieböcker. Det är en viktig, spännande och komplex historisk plats i Sverige. Arkeologiska undersökningar har gjorts i mer än 200 år i området och Historiska museet i Stockholm har mer än 100 000 fynd från Birka som arkeologer tagit tillvara. Några av vikingatidens allra mest berömda föremål kommer härifrån. Fynden från framför allt de många undersökta gravarna i Birka är en arkeologisk skatt som i hög grad kommit att definiera vikingatiden.
Vikingatidens miljö kring Birka och Hovgården är för det första mycket omfattande och mångfacetterad. Under rubriken ”Platsen” här på Birkaportalen går det att läsa om komplexets olika delar och vad arkeologerna har hittat där. Kärnan är ”Svarta jorden” som ligger på Björkö och där marken innehåller spår av ett stort handels- och hantverksområde. Här fanns en stadsliknande husbebyggelse med bostäder, verkstäder och enkla gator. Runt stadsområdet löpte en lång vall, ”stadsvallen”, och strax utanför området låg en borg som helt enkelt kallas ”borg” och som också hade vad forskarna tror kan vara ett garnisonsområde strax intill. Utanför stadsvallen och borgen finns en hel rad gravfält där de som levde i Birka begravdes. På andra sidan ett smalt sund från svarta jorden-området ligger Hovgården på Adelsö. Här finns spåren av ett vikingatida aristokratiskt residens från samma tid som handels- och hantverksplatsen. Inom residenset fanns en eller flera stora hallar, ett slags representationsbyggnader, ett gravfält med monumentala gravhögar och en hamn. Flera forskare menar att den kung eller furste som hade makt och kontroll över Birka bör ha residerat vid Hovgården. Utanför Svarta jorden och dess kringområden finns på Björkö slutligen också spår av ytterligare vikingatida platser som har med Birka att göra, bland annat vid Björkö by.
Vy över de västra delarna av Svarta Jorden-området med Borgberget och den mäktiga Borgvallen i fonden. Foto: Jonathan Olsson/SHM
Ett uttryck som flera forskare använt om Birka är ett ”för-urbant samhälle med stadsliknande drag” där de stadsliknande dragen inbegriper en reglerad ”stadsplan” eller i vart fall en ordnad bebyggelse, stadsvallarna samt borgen. De skriftliga källorna talar också om att det ska ha funnits ett ting vid Birka samt en ”fogde” som hade hand om platsen. ”Stadsliknelsen” är svår att komma bort ifrån och i arkeologiska sammanhang talas det om bebyggelsen inom Svarta jorden som ”staden” och populärvetenskapligt marknadsförs Birkakomplexet som just ”Birka – Vikingastaden”.
Vid de stora arkeologiska undersökningarna i Birka har man grävt ut både delar av ”staden” och fler än tusen av gravarna. Mycket av den forskning som bedrivits under senare år har fokuserats på Birka som en slags nyckellokal för att nå fördjupad kunskap om den tidigaste stadsbildningsprocessen och då inte enbart genom att studera bebyggelsemönstret inom Svarta jorden utan även komponenter som ”hamnar”, ”militära funktioner” och ”invånarnas sociala grupptillhörigheter” samt vad som kan utläsas av platsens topografi. Under rubrikerna här intill finns det mer att läsa om hantverket, religion och religionsmöten, runinskrifter och särskilt intressanta föremål från Birka och Hovgården. Under huvudrubriken om forskning så presenteras bland annat en rad av Birkas olika utforskare genom tiderna.
Fokus för forskningen har legat på svarta jorden-området och gravarna på nordvästra Björkö. Flera av de mer avlägset belägna gravfälten och lokalerna i söder och öster på Björkö har dock också undersökts och lämnat viktiga och intressanta resultat som sammantaget visar att de utgjort delar av det vikingatida Birka-komplexet. Resultaten är kända av forskningen, men för den allmänt intresserade besökaren eller läsaren torde de vara i det närmaste helt okända. Områdena vårdas heller inte på samma omsorgsfulla vis som exempelvis gravfälten närmast Svarta jorden. Få tillfälliga besökare finner nog vägarna till gravfälten vid Kärrbacka eller Långnabba puss, det sistnämnda gravfältet är inte ens utmärkt på de kartor som tillhandahålls för besökare.
Relationen mellan Birka och Hovgården och den aristokratiska fornlämningsmiljön där är heller inte alldeles enkel att reda ut, här skulle det behövas mer arkeologiska undersökningar. I den vikingatida skriftliga källan Vita Ansgarii berättar författaren, Rimbert, att det fanns en kung i närheten av Birka som gav missionären Ansgar tillåtelse att missionera i Birka. Var denne ”kung” residerade omnämns inte i källan men av tradition har det antagits att platsen var Hovgården. Platsen, med bland annat tre monumentala gravhögar, som folktradition säger är uppkastade över kungarna Björn, Olof och Erik, ett hamnläge samt flera stora terrasser som har eller kan ha hyst imponerande hallbyggnader, ger onekligen intryck av en verkligt aristokratisk eller till och med kunglig miljö. En mäktig runsten från senare delen av 1000-talet vid hamnläget utgör i detta sammanhang ett smula gåtfullt inslag och visar att platsen var fortsatt betydelsefull även efter Birkas övergivande.
Birka-Hovgården fördes in på UNESCOs världsarvslista 1993 med motiveringen att “Birka-Hovgårdenområdet är ett väl bevarat exempel på vikingarnas handelsnätverk under de tvåhundra år då de expanderade ekonomiskt och politiskt i Europa. Birka är en av de mest kompletta och orörda vikingatida handelsplatserna från åren 700-900.”
I motiveringen lyfts platsernas välbevarade status fram och Birka omnämns som ”… en av de mest kompletta och orörda vikingatida handelsplatserna…”. Detta är kanske en smula överdrivet. Faktum är att vi idag inte känner Birkas hela komplexitet och hur de olika delarna en gång har hört samman. Birka är dessutom långtifrån orört om det med det menas att det som syns idag också är detsamma som fanns under vikingatiden. Under årens lopp har åtskilliga av Birkas fornlämningar och gravhögar fått styrka på foten för uppodling och annan verksamhet. Detta har varit känt sedan länge men framträder också tydligt genom de markradarundersökningar som utförts under de senaste åren.
UNESCO definierar världsarv som ett kulturobjekt eller naturminne som är så värdefullt att dess bevarande är en angelägenhet för hela mänskligheten. Ett världsarv kan vara en byggnad, plats, ort eller miljö som på ett unikt sätt vittnar om jordens och mänsklighetens historia. Objekt och platser som utsetts till världsarv ska vårdas, förvaltas och brukas på så vis att de kvaliteter som en gång gjort objektet till ett värdigt världsarv finns kvar. I Sverige anses lagstiftning och regelverk uppfylla UNESCO-konventionens krav för att skydd ska garanteras. Inklusive Birka-Hovgården har Sverige i dagsläget 15 världsarv, om dessa finns mer information på Unescos, Fastighetsverkets och Riksantikvarieämbetets hemsidor.